Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 28 juni 2011

”Människolika aliens kommer inom 20 år”

Vi kommer att träffa utomjordingar - inom 20 år.
Och de kommer att se ut - som oss.
Det säger en rysk toppastronom.
– Man kommer att göra stora framsteg på det här området, säger Kerstin Fredga, professor i rymdfysik.
Professor Andrej Finkelstein, chef för ryska institutet för tillämpad astronomi i St Petersburg, talade i går på ett internationellt forum för sökandet av utomjordiskt liv, skriver brittiska Guardian.
– Livets uppkomst är lika ofrånkomligt som atomernas tillblivelse. Liv existerar på andra planeter och vi kommer att hitta det inom 20 år, sa han.
"Ben, armar och ett huvud"
Han konstaterade att 10 procent av de kända planeterna som cirkulerar runt solar i vår galax liknar jorden. Om vatten kan hittas där, finns också förutsättningar för liv - och aliens har troligen två ben, två armar och ett huvud, precis som vi.
– De skulle kunna ha annorlunda färg på huden, men det har ju även vi, sa Andrej Finkelstein.
Institutet har ett program, som lanserades under 1960-talets rymdkapplöpning under kalla kriget, designat både för att detektera och sända ut radiosignaler i yttre rymden.
– Under hela den tid som vi letat efter utomjordiska civilisationer, har vi mest väntat på meddelanden från rymden och inte tvärtom.
Svensk forskare: "Det finns utomjordiskt liv"
Den svenska forskaren Kersin Fredga, professor i rymdfysik, är säker på att liv inte bara finns på jorden.
– Att vi skulle vara så unika att vi bara skulle finnas här är inte troligt, säger hon.
Däremot är hon skeptisk mot Finkelsteins fysiologiska beskrivningar av aliens.
– Jag tror inte man kan vara så specifik om hur de kommer att se ut och hur de är uppbyggda. Det har man inget underlag för, så det blir ju rena spekulationer, säger Kerstin Fredga.
Kommer man hitta utomjordiskt liv?
– Det tror jag att man kan göra. För det första har man hittat ett stort antal jordlika planeter. Sedan kan man börja undersöka eventuella atmosfärer och se om det finns förutsättningar för liv. Det är ett väldigt intressant område, där man kommer att göra stora framsteg.
Varför är området så intressant?
– Det är ju väldigt intressant, tycker inte du det? Det ställer vår egen tillvaro i ett perspektiv på ett sätt, som skulle göra en sådan upptäckt väldigt viktig, säger Kerstin Fredga, professor i rymdfysik.
Alienfossiler hittade
I mars orsakade Richard Hoover, en av Nasas forskare vid Marshall space flight centre i Alabama, USA, uppståndelse när han hävdade att han hittat pyttesmå fossiler av utomjordiska insekter inuti meteoriter som landat på jorden.
De olika filamenten och strukturerna liknade cyanobakterier, som är vanliga på jorden. Men eftersom kväve saknades i proven från fossilerna, indikerade det att bakterierna är "kvarlevor av utomjordiska livsformer som levde på inuti meteriten när flytande vatten fanns tillgängligt, långt innan meteoriten kom in i jordens atmosfär", skrev han i tidskriften Journal of cosmology.

Inga kommentarer: