Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 24 juni 2011

Bålsta.

Bålsta är en tätort och centralort i Håbo kommun, Uppsala län.


Bålsta ligger utmed E18 och Mälarbanan, cirka 5 mil söder om Uppsala och 5 mil nordväst om Stockholm. Länsväg C 545 (Gamla E 18) genomkorsar orten.

Bålsta var ursprungligen en by i Yttergrans socken. Byn omnämns första gången 1316 (in Bardestum). Förleden är sannolikt det fornsvenska mansnamnet Bardhe.

Under 1800-talet blev Bålsta något av en centralort, med bl.a. gästgivargård och tingsställe.1876 öppnade Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg sin sträckning genom Bålsta, som då blev ett stationssamhälle.
Utvecklingen gick de därpå följande årtiondena ganska långsamt. På 1920-talet växte butiker och andra verksamheter upp i stationens närhet.

1931 hade Bålsta ännu bara 346 invånare. Orten började nu utvecklas till ett villasamhälle och på 1950-talet tillkom de första större flerfamiljshusen. År 1960 hade invånarantalet stigit till 1406.[6] Vid mitten av 1960-talet inleddes en period av kraftig befolkningsökning som fortfarande består. Industrin byggdes ut, men framför allt var det möjligheten till pendling till Stockholmsområdet som utgjorde basen för expansionen.
Invånarantalet steg 1970 till 4 972 och hade 1980 nått 11 468.

Den södra, och folkrikaste, delen av Bålsta ligger inom Kalmar socken och resten i Yttergrans socken. Håbo kommun har drygt 19 000 invånare, varav knappt 15 000 bor i Bålsta; de flesta inflyttade efter år 1970.
Bålsta har stor utpendling, främst till Storstockholm, men även till Uppsala, Arlanda flygplats och det närliggande Arlandastad i Märsta. Bålsta är sedan 2001 slutstation för pendeltågens linje 35 från Västerhaninge/Nynäshamn.

I Bålsta finns ett köpcentrum med drygt 20 butiker. Trots relativt få invånare finns både simhall, tennishall, ishall, biograf, bowlinghall och friidrottsarena. Friidrottsarenan har nyligen förbättrats och simhallen har en ny rehabiliteringsbassäng, byggd 2006.
2002 byggde Lasse Åberg ett museum i Bålsta, Åbergs museum. Det ligger inhyst i en gammal ladugård i närheten av Väppeby gård.

Bålsta är känt för sitt fina bibliotek. 2006 blev biblioteket nominerat till Årets bibliotek tillsammans med Luleå bibliotek och Nordiska Afrikainstitutets bibliotek. Vinnare blev Nordiska Afrikainstitutets bibliotek.

Upplagd av Bengt kl. fredag, juni 24, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)