Zadar. (Kroatien)

Zadar (italienska: Zara) är en stad i norra Dalmatien i Kroatien. Staden är huvudort i Zadars län och grundlades cirka 400 f.Kr.. Zadar, som är en industri- och turiststad med stor hamn, har i dag cirka 100 000 invånare.

Zadar har åtskilliga monument från romersk tid och ett flertal medeltida kyrkor och palats. Staden har goda förbindelser med öarna i Zadars skärgård och städerna Split, Rijeka och Zagreb.

Zadar är en av Kroatiens allra mest växande städer och moderniseras i rask fart. Utgrävningar görs ständigt då staden mer eller mindre vilar på romerska efterlämningar och byggnader. Att staden är en kuststad försvårar dock utgrävningarna avsevärt,då vatten gärna vill tränga igenom.

Antiken
Den dalmatiska kusten var under tidig antik bebodd av illyrer och blev under 200-talet f.Kr. gradvis intaget av det Romerska riket. År 48 f.Kr. blev Zadar, eller Iadera som det heter på latin), en romersk koloni. Det romerska styret varade i århundraden framöver ända tills mitten av 400-talet då staden intogs av Hunnerna.

Medeltiden
Efter det Västromerska rikets fall år 481 blev den romerska provinsen Illyrien införlivat i det nybildade Östgotiska riket, vilket innefattade stora delar av det forna västromerska imperiet. I ett försök återupprätta den romerska hedern påbörjade den ÖstRomerske kejsaren Justinianus en stor militärkampanj med avsikt att återta de forna västromerska territorierna. Därmed blev Zadar en del av det Östromerska riket.

Under mitten av 600-talet påbörjades en invandring av slaviska stammar till den illyriska kusten. Denna invandring nådde sin kulmen under 700-800-talet då kroatiska stammar slog fäste i området. Den illyriska populationen trängdes undan i form av massflykt söderut eller genom assimilering. Detta medförde att Dalmatien blev en kulturellt delad region i det Romerska riket mellan illyrier och slaver.

Zadar lyckades klara sig väl i de turbulenta tiderna som omfattades av de olika folkvandringarna, mestadels på grund av sin strategiskt geografiska position och sina försvarsverk. Tack vare detta lyckades stadens befolkning bevara sin romerska kultur och sitt dalmatiska språk. Med tiden blev Zadar den administrativa huvudstaden i den Romerska regionen Dalmatien. Senare stationerades den kejserliga guvernören i Zadar samt ett stort antal militära trupper då invasionshotet från Republiken Venedig intensifierades.

I det första och andra årtiondet av 900-talet började det kroatiska riket att expandera och år 925 införlivades Kroatien, Dalmatien, tillsammans med Pannonien för första gången i en gemensam stadsbildning under kung Tomislav I. Dalmatien blev ett kroatiskt protektorat, utnämnt av den Romerske kejsaren.
År 998 blev Zadar införlivat i Republiken Venedig efter att Zadar sökt skydd av republiken mot banditer och sjörövare. Kort därefter hamnade större delen av den dalmatiska kusten under Republiken Venedigs kontroll.

Zadar återtogs dock av det kroatiska riket redan 1069. Dock väntade ett antal turbulenta århundraden för staden: År 1099 tvingades det kroatiska riket in i en personalunion med kungariket Ungern under kung Koloman efter att den siste kroatiske kungen Dmitar Zvonimir stupat. Kort därefter, år 1105, erkändes Koloman som regent av Zadar. Som ett resultat av detta blev Zadar regelbundet invaderat av Republiken Venedig mellan åren 1111-1183, dock utan större framgångar. Vändpunkten kom år 1202 under korstågen då Venedig, i gengäld för transport till Egypten, övertygade korsfararna att invadera Zadar åt Venedig. Så blev fallet och staden belägrades av korsriddarna och staden föll åter i Venedigs händer. Ungern reagerade snabbt genom att försöka återta staden men det skulle ta fram till år 1358 innan Zadar blev ungersk-kroatiskt igen. Det ungerska styret höll dock inte längre än till år 1409 då Venedig köpte loss stora delar av den dalmatiska kusten av Ungern för 100 000 dukater.

Zadar under Republiken Venedig och Österrike-Ungern
I början av 1500-talet hade de osmanska turkarna brett ut sig på Balkanhalvön och tog många besittningar längs den dalmatiska kusten. Dock lyckades osmanerna inte ta själva Zadar i sig, utan endast erövra byarna i stadens omgivning. Detta innebar att Zadar blev en fästning som övervakade den adriatiska sjöfarten och handeln till- och från Venedig. Zadar var under Republikens kontroll starkt centralstyrt till skillnad från tiden då ungrarna och kroaterna hade styrt staden och då staden åtnjöt relativt självstyre.

Det venetianska centralstyret skapade missnöje bland stadens befolkning. Trots detta lyckades Venedig styra staden fram till 1797 då republiken upphörde att existera efter att den intagits och upplösts av Napoleons styrkor. Efter Napoleons övertagande hamnade Zadar i det av fransmännen skapade illyriska provinserna. Efter Napoleons fall blev Dalmatien en österrikisk provins år 1813. 1815 skapades kungariket Dalmatien med Zadar som huvudstad och säte för det dalmatiska parlamentet. Staden förblev därefter en del av Österrike-Ungern fram till första världskrigets slut och Österrike-Ungerns upplösning 1918.

Zadar under Italiens styre och andra världskriget
Efter första världskrigets införlivades Zadar (på italienska Zara) och mindre delar av Dalmatien, i enlighet med Londonfördraget, 1915, med Italien genom Rapallofördraget 1920. Vid fascisternas maktövertagande i Italien 1922 flydde delar av den kroatiska befolkningen från Zadar då fascisterna förtryckte kroatisk kultur och det kroatiska språket. 1941 tog Italien kontroll över större delar av Dalmatien genom ett fördrag med den nyskapade kroatiska lydstaten Oberoende staten Kroatien (NDH). Den kroatiska befolkningen i Zadar utsattes under italienarna för systematisk tvångsassimilering, vilket bland annat fick partisanrörelsen att få växande stöd i både Zadar och i övriga Dalmatien.

1943, efter Mussolinis fall och tyskt övertagande av staden, bombades Zadar av allierat flyg, vilket fick förödande konsekvenser, både materiellt och humanitärt. Uppskattningsvis 60% av stadens byggnader totalförstördes, runt 1000 människoliv krävdes och kulturskatter, bland annat 1100-talskyrkan Sankta Maria, förstördes. Staden förblev dock italiensk, dock under tysk kontroll, fram till 1944 då den övertogs av de kommunistiska partisanerna med Josip Broz Tito som dess ledare. Formellt förblev staden dock italiensk till 1947. Partisanernas övertagande medförde att stadens italienska befolkning, som dittills varit en del av staden i drygt 800 år, drevs på flykt för att inte återvända. Än idag finns i Italien en inofficiell borgmästare samt kommunfullmäktige som aktivt arbetar för att Zadar åter ska bli italienskt.

Efterkrigstiden
Åren efter andra världskriget omfattades av massivt återuppbyggande av den demolerade staden. Den nya jugoslaviska regimen påbörjade ett massivt industrialiseringsprojekt och ett flertal industrier växte fram i regionen. Dessutom påbörjades byggandet av en ny motorväg längs den dalmatiska kusten, Jadranska Magistrala. Följden av denna byggnadstillväxt blev att populationen drastiskt ökade och den ekonomiska standarden förbättrades, mycket tack vare den ökande turismen till området. Kriget hade dock satt sina spår i staden och bidrog starkt till Zadars minskade status i Dalmatien. Detta märktes tydligt då Split blev den stad i Dalmatien som växte mest. Detta medförde att Zadar förlorade sin status som huvudstad i regionen till förmån för Split.

Zadar i det nya Kroatien
Efter Titos död 1980 följde en tid av politisk instabilitet och oro. Trots detta njöt Zadar av de frukter som turismen medförde och kunde inkassera stora summor utländskt kapital från utländska besökare. Landet började dock knaka i fogarna och problemen nådde till slut Zadar i början på 1990-talet då lokala serber i byarna utanför staden gjorde uppror mot den nybildade kroatiska republiken. Detta var ett hårt slag mot stadens ekonomi då privatiseringar av de statliga företagen medförde att flertalet verksamheter lades ner. Dessutom medförde oroligheterna till att turismen avtog kraftigt. 1991 belägrades Zadar av den, då serbifierade, Jugoslaviska folkarmén (JNA) och intensivt bombardemang av staden följde. Det kroatiska självständighetskriget tog sin början.

Serbernas intention med att ta Zadar var att få en port till det adriatiska havet, samt införliva det i den serbiska utbrytarrepubliken Krajina. Zadar omgärdades av flera byar med serbisk majoritet och detta var en anledning till serbernas krav på staden. Zadar blev under sin belägring avskärmad från omvärlden och under två års tid utsatt för massivt bombardemang från den jugoslaviska armén. Stadens enda kontakt med Zagreb gick via en korridor som upprättats på ön Pag. Från Pag gick färjor till och från fastlandet då bron som binder ön med fastlandet förstörts av serbiskt artilleri. Dödläget bröts då den kroatiska armén inledde Operation Maslenica i januari 1993 och befriade staden och dess omnejd. Zadar förblev därefter kroatisk.

Zadar efter befrielsekriget

Efter att Kroatiens självständighetskrig nådde sitt slut i och med Daytonavtalet i november 1995 väntade nya tider för Zadar med ett intensivt anpassningsarbete mot demokrati och marknadsekonomi. En omfattande restaurering av staden med omnejd påbörjades, delvis med hjälp från utlandet, och ett av syftena med detta var att återuppliva den viktiga turistnäringen. Många av de statliga storföretagen privatiserades under början av 1990-talet, men flera av dessa gick senare i konkurs eller köptes upp av utländska storbolag. Stora köpcentra växte fram samtidigt som investeringarna i ny infrastruktur, nya badstränder och näringsliv förändrade Zadar i rask takt.

Arkitektur
Zadar fick sin urbana struktur i antikens Rom under Julius Caesar och kejsar Augustus regeringstid. Bland annat byggdes stora försvarsverk upp i form av stadsmurar, vilka står kvar än idag. I den västra delen av staden byggdes även forum och Basilikan upp. Staden hade även en amfiteater och vattenkanalsystem, akvedukter, som försörjde staden med färskt vatten. Delar av dessa har bevarats och finns kvar än idag. Senare, under tidig medeltid, började det byggas kyrkor och kloster i staden i takt med att Kristendomen fick större spridning i det Romerska imperiet.

Under medeltidens höjdpunkt i början av det nya årtusendet blev Zadar en storstad på den adriatiska kusten med en växande befolkning och ökad politisk betydelse för stormakterna. På 1500-talet fick staden se en utbyggnad av defensiva försvarsverk som skedde med venetianskt initiativ. Denna gång inmurades staden mot land för att skydda staden mot de osmanska turkarna. Under 1800-talets första hälft, då staden blev österrikisk, gjordes flera av försvarsverken om till promenadstråk vilket innebar att stadsmurarna bevarades.

Efter bombningarna under andra världskriget förändrades stadens arkitektur avsevärt och ett massivt restaureringsarbete pågick under efterkrigstidens första år för att rädda så många av de historiska byggnaderna som möjligt. Bland annat återuppbyggdes 1100-talskyrkan Sankta Maria samt flera av de romanska portarna som var ingångar till staden.