Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 20 juni 2011

Stjärnan som skjuter vatten.

Här är stjärnan som fungerar som en gigantisk vattenkanon.


Varje sekund skickar den ut hundra miljoner gånger mer vatten än vad som finns i hela Amazonfloden.

Forskare vid ett holländskt universitet ligger bakom fyndet av stjärnan, som ligger i norra delen av konstellationen Perseus. Stjärnan är ung - bara några hundra tusen år gammal - och är belägen 750 ljusår från jorden
.

Omges av gasmoln
Lars Kristensen ingår i gruppen av forskare som ligger bakom fyndet. De använde bilder från det så kallade Herschel-teleskopet - och ett instrument som tolkar infraröd strålning och som gör bilderna tydligare. Med hjälp av instrumentet kunde de se igenom de tjocka moln som stjärnan omges av på fotona. Molnen består av gas - restprodukter från då himlakroppen skapades.
80 gånger en gevärskula.

När forskarna sedan studerade stjärnan upptäckte de att enorma mängder vatten strömmade ut ur dess nord- och sydpol.

– Om vi liknar jetstrålarna vid gigantiska slangar och vattendropparna vid kulor, så motsvarar mängden som skjuts ut hundra miljoner gånger den mängd vatten som Amazonfloden består av, säger Lars Kristensen till National Geographic.
Och hastigheten som vattnet tränger ut i rymden med är enorm:
– Vi pratar om hastigheter som når 200 000 kilometer i timmen, vilket är 80 gånger snabbare än kulorna från ett maskingevär, säger Kristensen.

”Spyr ut material”
Fyndet hjälper nu forskarna att förstå processen då en stjärna bildas.
– De genomgår troligen en mycket energisk fas som unga. Det är under denna period av i sina liv som de spyr ut en massa material med hög hastighet – material som vi nu förstår är vatten, säger Kristensen.
Studien som avslöjar den enorma vattenkanonen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Astronomy and Astrophysics.

Inga kommentarer: