Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 1 januari 2010

Påskallavik.

Påskallavik är en tätort i Oskarshamns kommun i Kalmar län, beläget vid Kalmarsund, ca. 1,5 mil söder om Oskarshamn och 4 km norr om Emåns mynning i Östersjön. Hur uppstod egentligen detta namn? Det är det ingen som exakt vet, med det finns en del teorier.
Påskallavik växte så sakta fram mellan gårdarna Emmekalv, Älvehult och Nötö, som leds tillbaka till medeltiden. Men vad var Påskallavik då? Enligt Nationalencyklopedin omtalas platsen 1450 som poska wiku genom Nils Stenssons flykt från kung Karl Knutssons trupper genom sverige. Men troligen är Poska Wiku inte Påskallavik utan "i Påskveckan". Under 1500-talet när Gustav Vasa kom till makten tog han så mycket mark och land han kunde under titeln Arv och eget, således gårdar som Gustav Vasa hade ärvt. Han ägde ett flertal gårdar i Döderhults socken. 1541 nämns "Ett Håmeståndh Wiidh Porskäre öö". Namnet nämns under 1500-talet fast med olika stavelser som 1543 då det nämns Poskäraö. ". Det skulle kunna vara Hulta fågelö eller lilla fågelö. Under Medeltiden var Pors en viktig vara som användes till Brännvin men även i medicinskt syfte. Det kan vara troligen att Påskallavik kan ha något med pors att göra. ". Vetenskapsmannen Jonas Haquin Rhezelius företog en forskningsresa i Småland 1634 och benämner Påskallavik som "Porsskalla wijk" och hamn.Enligt Svenskt ortnamnlexikon är förleden i ortnamnet oklar.
En teori skulle vara den att gården Nötö skulle blivit sammanslagen av två gårdar, en som hette "skalla" och en som hette "Wijk" "Skalla" skulle ha en benänming efter en skalle, antagligen en form av sjömärke. Ett kranier eller något liknande format som en skalle, en tradition som levt vidare till våra dagars Röde gubbe. Den Andra gården hette "Wijk" Förklaringen till det tros vara att Nötö löper ut mellan havet och skärgårdslandskapet och formar en sötvattensvik från ett av Emåns biflöden. Så om man tillhörde gården Skallawijk eller man tjänade där så var man "På Skallavik".
Själva "Påskallavik" nämns först 1689 som handelsplats och lydköping till Kalmar och 1723 blir Påskallavik Officiellt en egen köping.

Upplagd av Bengt kl. fredag, januari 01, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)