Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 6 januari 2010

Rejmyre.

Rejmyre är en tätort i Finspångs kommun.
Rejmyre nämns första gången i bevarade handlingar år 1385 under namnet Reghinmyra. Det var då i Askeby klosters ägo, men såldes detta år till riksdrotsen Bo Jonsson Grip, den tidens störste jordägare i Sverige.
Rejmyre hette (fram till cirka 1800) Regnmyra. Reijmyre glasbruk anlades på platsen år 1810. 2007 hade samhället cirka 960 invånare varav de flesta i arbetsför ålder pendlar till arbete på närliggande orter då arbetstillfällena sedan mitten av 1980-talet minskat.
Rejmyre är på grund av glasbruket en turistort. Glasbruket har en butik med fabriksförsäljning. Intill glasbruket finns flera hantverkare och butiker där bland andra Rejmyre mässing och Rejmyre armatur har fabriksförsäljning.
I Rejmyre arrangeras varje år sedan 2006 musikfestivalen Skogsröjet. De flesta svenskar förknippar knappast Östergötland med glastillverkning. Och det stämmer. Rejmyre glasbruk kan ses som en utpost till det svenska glasriket i sydöstra Småland.1810 var startpunkten för Rejmyre glasbruk. Då undertecknades på Sillesjö gård i Skedevi socken ett bolagskontrakt mellan jägmästaren Johan Jacob Graver och friherre Mattias Alexander von Ungern Sternberg om att anlägga ett glasbruk vid ”Rejmyra”.Många av landets glasbruk tillkom vid ungefär samma tid. Vanligtvis anlades de i områden med stor tillgång på skog – brännugnarna slukade mängder av bränsle. I Rejmyre fanns goda förutsättningar med milsvida skogar runtomkring. 1812 stod den första hyttan färdig. En såg anlades i anslutning till hyttan. 1863 byggdes ytterligare en hytta, ”nedre hyttan”. Ved till dess brännugnar transporterades från den ”övre hyttan” med en rälsbana, som i början fick skjutas för hand av hyttgårdsarbetare. En tredje hytta uppfördes 1872.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, januari 06, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)