Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 4 januari 2010

Rydboholm.

Där Rydboholm ligger idag låg det förr ett hemman som kallades för Gammelgården. Troligen var det Sten Sture d.ä.:s far, riddaren Gustaf Anundsson (Sture), som uppförde en sätesgård på platsen. Efter hans död gick egendomen vidare till Anundssons dotter, Brita Gustafsdotter (Sture) som gifte sig med riksrådet Johan Kristiernsson (Vasa) som var farfar till Gustav Vasa. Man är inte helt säker på var Gustav Vasa föddes någonstans men man tror att det antingen var på just Rydboholm, som hans far ägde vid den tiden, eller möjligen på Lindholmens gård i Orkesta socken, där hans morföräldrar bodde. Något som är säkert däremot är att han växte upp på Rydboholm, som dock inte såg ut som det gör idag, eftersom nya hus uppfördes på 1540-talet. Emellertid finns ett av tornen kvar, det som kallas för "Vasatornet" och där skall Gustav ha haft sin studiekammare. Den inredningen som finns där är dock inte från hans tid, utan tillkom som sagt på 1540-talet. Efter Stockholms blodbad 1520 (där Gustavs far halshöggs) ärvdes Rydboholm av sistnämndes storasyster, Margareta Eriksdotter, som även mist sin man, Joakim Brahe, vid blodbadet. Fem år därefter gifte hon om sig med den danska greven Johan av Hoya, som ganska tidigt kom i konflikt med Gustav Vasa, som nu blivit svensk kung. Hela familjen flydde därför till Tyskland. På våren 1535 for Hoya till Fyn, där han blev tillfångatagen i slaget vid Øksnebjerg i juni och ihjälstucken på initiativ av adelsmannen Detlev Rathlou. Året efter dog Margareta i Tyskland och Rydboholm ärvdes då av hennes son i första giftet, Per Brahe d.ä. (16).

Upplagd av Bengt kl. måndag, januari 04, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)