Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 6 oktober 2010

Äkta kastanj.

Äkta kastanj (Castanea sativa) är ett träd i familjen bokväxter som förekommer i Syd- och Centraleuropa och Balkan till Turkiet och Kaukasus, samt i nordvästra Afrika. Äkta kastanj växer också i Östanglen, alltså i området omkring de engelska städerna Ipswich och Norwich, där de bildar mindre skogar. Arten kan överleva i sydligaste Sverige och ibland också få mogna frukter där, åtminstone under år med lång växtsäsong.

Kastanjeträdet liknar i form och storlek arter i eksläktet (Quercus) och blir nästan lika gamla, men växer snabbare till full storlek. Blommorna växer i stora upprättstående klasar.

Kastanjens frukt är en nöt och sitter gruppvis två eller tre i ett mycket tjockt och taggigt skal. Detta skal kallas svepeskål, av svepe, krans eller hölje av högblad under blomma, och skål. Nötter från äkta kastanj är ätliga och har på grund av detta under lång tid odlats av människan. Från romartiden och framåt kom kastanjen till nordligare breddgrader och odlades ofta av munkar i klosterträdgårdar. Idag kan man hitta sekelgamla träd runt om i Central- och Västeuropa. Den smakrika nöten används till konfekt eller äts rostad med salt och smör, vilket är populärt i England, Italien samt Frankrike, särskilt på Korsika. Nötterna kan också kokas eller malas till kastanjemjöl, som används i olika maträtter. Vidare används också kastanjer som djurfoder. Den äkta kastanjen skall ej förväxlas med den snarlika hästkastanjen (Aesculus hippocastanum), vars nötter är giftiga.

Kastanjens ved är tät och tung, och virket kan användas till snickeriarbeten och vinfat. Barken kan användas för att tillverka tannin.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, oktober 06, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)