Dunaújváros. (Ungern)

Dunaújváros (1951-1961 Sztálinváros) är en stad i centrala Ungern, belägen vid Donau. Staden ligger i provinsen Fejér, belägen 67 kilometer söder om Budapest. Staden hade år 2005 totalt 51 378 invånare.
Dunaújváros är en av de nyaste städerna i landet. Den byggdes under 1950-talet under industrialiseringen i landet under socialisterna, som en ny stad belägen bredvid den tidigare Dunapentele.

Området har varit bebott sedan antikens tider. När västra Ungern var en romersk provins under namnet Pannonien, fanns ett militärt läger och en ort kallad Intercisa vid denna plats, på gränsen vid provinsen. Ungrarna erövrade området under det tidiga 900-talet. Orten Pentele, namngiven efter det medeltida grekiska helgonet Pantaleon, grundades strax efter.

Mellan 1541 och 1688 var orten under osmanskt styre, och under det 15-åriga kriget blev den totalförstörd. Under frihetskriget, ledda av Frans II Rákóczi blev platsen ödelagd igen. Under 1700-talet började staden blomstra. År 1830 fick orten rättigheter att hålla två marknadsdagar varje vecka. År 1831 bröt koleraepidemin ut och bönderna anföll staden. Staden fick stadsrättigheter år 1833 av Ferdinand V. Invånarna tog en aktiv del under frihetskrigen år 1848-49.

Efter andra världskriget tog den stora industrialiseringsvågen över landet. Den nya, kommunistiska regeringen, gjorde om flera orter till stora industristäder och stärkte den industriella rollen vid befintliga städer. Under sena 1949 togs beslutet att bygga en stor metallfabrik. Från början skulle detta byggas nära Mohács, men den ungersk-jugoslaviska relationen förvärrades, och en ny plats valdes, längre från den jugoslaviska gränsen. Staden designades år 1950 och var från början planerad att ha 25 000 invånare.

Konstruktionen av staden påbörjades den 2 maj 1950 nära Dunapentele. Inom ett år hade mer än 1 000 hushåll byggts och fabrikskomplexet var under konstruktion. Staden tog namnet Sztálinváros av Stalin officiellt den 4 april 1952, som en parallell till Stalingrad i Sovjetunionen.

Stalins död orsakade dramatiska förändringar. Landet började gå mot ekonomiska kriser och fakta var att mycket pengar spenderades på industrialiseringen, speciellt vid Sztálinváros. Konstruktionen av staden och fabriken saktades plötsligt ner. År 1954 stod fabriken klar och staden hade 27 772 invånare under denna tid. 85 % av invånarna levde i fina, komfortabla lägenheter, medan omkring 4 200 levde i okomfortabla baracker vilka från början användes som "hem" för arbetarna.

Under mitten av 1950-talet organiserades en kollektivtrafik, bussarna körde omkring 24 000 passagerare dagligen. Under 1950-talet byggdes också flera kultur- och sportfaciliteter i staden. Endre Ságváriskolan var den största skolan i Centraleuropa under 1960-talet.

Konstruktionen hindrades år 1956 av flera anledningar; en jordbävning och en översvämning, och den 23 oktober startade revolutionen. Under revolutionen användes det historiska namnet Dunapentele igen. Rákócziradiostatoinen, startat av revolutionärerna, sände från Dunapentele (från en buss som konstant flyttades runt om i staden så att den inte kunde hittas). Även om invånarna i Dunapentele försökte skydda sin stad ockuperade den sovjetiska armén staden den 7 november. Staden föll under krigslagar och ryska pansarvagnar stod överallt.

Staden började utvecklas igen efter revolutionen. Den var fortfarande märkesstaden för socialism i Ungern, och visades konstant för utländska besökare. Bland besökarna fanns Jurij Gagarin och den indonesiska presidenten Sukarno. Staden fick också en scen för populärfilmer.

Dunaújváros hade år 1960, som en tioårsstad, redan 31 000 invånare.

Den 26 november 1961 ändrades namnet från Sztálinváros till Dunaújváros (Dunaújváros betyder "Donaus nya stad", se även Tiszaújváros) som en konsekvens efter Stalins död år 1953 och den ungerska revolutionen 1956.

Fabriken är än idag en av de viktigaste tyngre industrifabrikerna i landet.