Bretagne (bretonska: Breizh, gallo: Bertaèyn) är en halvö i nordvästra Frankrike, avgränsad i norr av Engelska kanalen och i söder av Biscayabukten.
Bretagne är också en fransk region omfattande departementen Côtes-d'Armor, Finistère, Ille-et-Vilaine och Morbihan. Dagens huvudort är Rennes, men historiskt har Nantes varit Bretagnes huvudort.
Bretagne är även ett historiskt landskap, där det keltiska språket bretonska talas av en endemisk minoritet. Departementet Loire-Atlantique (som innefattar Nantes) har historiskt tillhört Bretagne men är idag en del av regionen Pays de la Loire. En rörelse existerar dock som verkar för att Loire-Atlantique ska återförenas med Bretagne.
De äldsta bosättningarna i dagens Bretagne härstammar från stenåldern och de 5-4000 år gamla megaliterna i Carnac är de kändaste paleolitiska lämningarna. Romerska källor omnämner dessutom ett antal galliska stammar i området under järnåldern: Veneter, armorikaner, osismer, namneter och coriosoliter.
56 f.Kr. erövrades området av romarna under Julius Caesar. Romarna kallade området för Armorica (en latinisering av det keltiskta ordet för "kustområde") eller Gallia Lugdunensis. Det tidigare namnet lever kvar i form av dagens departement Côtes-d'Armor. Bagaudernas uppror mot Rom omkring 300 f.Kr. ledde till att många byar förstördes och till avfolkning av regionen.
Under 300-talet började britanner, starkt påverkade av romersk kultur, att emigrera över Engelska kanalen till Bretagne. När romarna sedan drog sig tillbaka från de brittiska öarna ökade den brittaniska invandringen till Bretagne som en följd av det ökade anglosaxiska och skotska inflytandet. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn och de lämnade också viktiga bidrag till bretonskan, Brezhoneg, ett språk som är besläktat med walesiska och korniska. Brittany, det engelska namnet på regionen, betyder "det lilla Britannien", just för att skilja det från Storbritannien.
Under tidig medeltid var Bretagne uppdelat i de tre kungadömena Domnonée, Cornouaille och Bro Waroch (eller Broërec) som senare blev hertigdömet Bretagne.
Mellan 1341 – 1364 rasar ett inbördeskrig i det då i praktiken självständiga hertigdömet Bretagne mellan huset Montfort och Karl av Blois.
Det franska kungahuset besegrade den bretonska armén 1488 och den sista hertigen av Bretagne tvingades acceptera ett avtal som innebar att den franske kungen kunde bestämma vem hertigens dotter skulle gifta sig med. Anna av Bretagne var den sista regenten över det oberoende hertigdömet och hon tvingades gifta sig med Ludvig XII av Frankrike. Vid Annas död övergick den bretonska kronan till hennes dotter Claude av Frankrike, men Claudes gemål Frans I av Frankrike införlivade Bretagne under den franska kronan 1532. Hertigdömet höll sig dock med egna skatter och lagar fram till 1790 då revolutionen drog in alla regionala privilegier.
Franska, det enda officiella språket i den franska republiken, är idag talat över hela Bretagne. De två regionala språken har ingen officiell status enligt staten men talas av omkring en miljon invånare. Språken är bretonska, främst talat i väst men även över hela Bretagne och är ett keltiskt språk besläktat med kymriska, och gallo, talat i öst, som är ett av oïlspråken. Flera skyltar i Bretagne är skrivna på både franska och ett av de två inofficiella språken.
De äldsta bosättningarna i dagens Bretagne härstammar från stenåldern och de 5-4000 år gamla megaliterna i Carnac är de kändaste paleolitiska lämningarna. Romerska källor omnämner dessutom ett antal galliska stammar i området under järnåldern: Veneter, armorikaner, osismer, namneter och coriosoliter.
56 f.Kr. erövrades området av romarna under Julius Caesar. Romarna kallade området för Armorica (en latinisering av det keltiskta ordet för "kustområde") eller Gallia Lugdunensis. Det tidigare namnet lever kvar i form av dagens departement Côtes-d'Armor. Bagaudernas uppror mot Rom omkring 300 f.Kr. ledde till att många byar förstördes och till avfolkning av regionen.
Under 300-talet började britanner, starkt påverkade av romersk kultur, att emigrera över Engelska kanalen till Bretagne. När romarna sedan drog sig tillbaka från de brittiska öarna ökade den brittaniska invandringen till Bretagne som en följd av det ökade anglosaxiska och skotska inflytandet. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn och de lämnade också viktiga bidrag till bretonskan, Brezhoneg, ett språk som är besläktat med walesiska och korniska. Brittany, det engelska namnet på regionen, betyder "det lilla Britannien", just för att skilja det från Storbritannien.
Under tidig medeltid var Bretagne uppdelat i de tre kungadömena Domnonée, Cornouaille och Bro Waroch (eller Broërec) som senare blev hertigdömet Bretagne.
Mellan 1341 – 1364 rasar ett inbördeskrig i det då i praktiken självständiga hertigdömet Bretagne mellan huset Montfort och Karl av Blois.
Det franska kungahuset besegrade den bretonska armén 1488 och den sista hertigen av Bretagne tvingades acceptera ett avtal som innebar att den franske kungen kunde bestämma vem hertigens dotter skulle gifta sig med. Anna av Bretagne var den sista regenten över det oberoende hertigdömet och hon tvingades gifta sig med Ludvig XII av Frankrike. Vid Annas död övergick den bretonska kronan till hennes dotter Claude av Frankrike, men Claudes gemål Frans I av Frankrike införlivade Bretagne under den franska kronan 1532. Hertigdömet höll sig dock med egna skatter och lagar fram till 1790 då revolutionen drog in alla regionala privilegier.
Franska, det enda officiella språket i den franska republiken, är idag talat över hela Bretagne. De två regionala språken har ingen officiell status enligt staten men talas av omkring en miljon invånare. Språken är bretonska, främst talat i väst men även över hela Bretagne och är ett keltiskt språk besläktat med kymriska, och gallo, talat i öst, som är ett av oïlspråken. Flera skyltar i Bretagne är skrivna på både franska och ett av de två inofficiella språken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar