Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 20 juni 2009

Borås historia.

Staden Borås grundades av kung Gustav II Adolf år 1621. Starten till Borås var handelsverksamhet. På 1500-talet fanns här bönder som drygade ut försörjningen genom att sälja sitt hantverk, smide och träslöjd. De vandrade över stora delar av landet och sålde sina varor.
Detta var förbjudet. Enligt tidens lag skulle all handel ske inom en stads gränser. Detta för att man skulle kunna ta upp tull på varorna och få statliga inkomster av handeln. De vandrande handelsmännen från bygden råkade ibland i slagsmål med representanter för de närmaste städerna, och de blev även anmälda till myndigheterna för sin verksamhet. Våren 1620 skickade västgötarna ett par representanter till kungen för att klaga över hur de behandlades av grannstäderna och för att be att få fortsätta med sin invanda handel. Men kungen gav dem ultimatum: Senast till midsommar ska ni upphöra med handeln - vill ni sen fortsätta måste ni grunda en stad.
Böndernas beslut blev att grunda en stad vid kyrkbyn som kallades Torpa, runt den kyrka som vi idag kallar Carolikyrkan i Borås. Till sommaren skickades representanterna åter till kungen för att be om att få stadsprivilegier. Men kungen var inte hemma, han var i Tyskland och bekantade sig för ev äktenskap med Maria Eleonora av Brandenburg. Stadsprivilegier blev det så småningom. Dessutom unika privilegier som gav Boråsarna rätt att handla var de ville, bara de förtullat varorna i Borås. Med dessa rättigheter hade Borås prima förutsättningar att utvecklas som handelsstad. Den stora expansionen kom ur handelns förening med textilnäringen. Med centrum söder om Borås växte den s k förläggarverksamheten fram. Det var storbönder som lämnade ut ull från sina får till kvinnor runt om i bygden och fick tillbaka det som garn och tyg. Från denna verksamhet kom Sven Erikson, som 1834 startade landets första mekaniska väveri. Ett par decennier senare (1858) startade det första väveriet i Borås. Textilindustrin gjorde Borås till en av Sveriges mest expansiva städer i mitten av 1900-talet. Ända in på 1960-talet sysselsatte textil och konfektion två tredjedelar av de industriarbetande i Borås. Sedan kom den svenska tekokrisen och tvingade fram omvandlingen av Borås. Borås ställning idag som en handelsstad med mycket intensiv utrikeshandel kommer från kombinationen av handelsmän och textilproducenter. Nästan alla stora svenska postorderfirmor ligger i Borås. Här finns även huvudkontoret för många svenska agenturer och affärskedjor i konfektionsbranschen. De är huvudskälet till att regionen idag har en procentuellt sett mer intensiv utrikeshandel än Hongkong.


Borås har härjats av fyra stadsbränder; 1681, 1727, 1822 och 1827. Alla gångerna brann staden ned till grunden. Därför finns det ingen riktigt gammal bebyggelse kvar.
Gatunätet finns i huvudsak kvar från den första grundläggningen av staden. Dagens stadsbild har präglats av bränderna genom att en del gator anlagts eller breddats av brandskyddskäl. Av den typiska Karl Johans-bebyggelsen som kom till p g a brandbestämmelser efter branden 1827 finns några få hus kvar.
Borås gränser har ändrats vid fyra tillfällen. 1920 inkorporerades Torpa socken. På 1970-talet skedde kommunsammanslagningar vid två tillfällen; först med Brämhult 1971 och sedan med Bollebygd, Dalsjöfors, Fristad, Sandhult och Viskafors 1974. 1995 blev Borås kommun litet mindre då Bollebygd på nytt blev en egen kommun.
Vapen för Borås Stad har hela tiden varit det som beskrivs redan i det privilegiebrev som undertecknades av Gustav II Adolf den 25 maj 1622: "...twå ulle Saxser, den ene medh udden nedh åt, och den andre medh udden upwände..."

Inga kommentarer: