Sävast.

Sävast är en tätort i Bodens kommun. Orten är belägen längs riksväg 97 cirka 6 kilometer från Boden och 25 kilometer (2,5 mil) från Luleå. Man brukar dela in Sävast i fyra delar: Sävast, Gamla Sävast, Sävastön (tidigare kallad Bysön) och Sävastnäs. I gamla tider hette Sävast Sigfastbyn. Byns historia går tillbaka flera hundra år. Man har främst levt på god åkermark, fina skogar och rika fiskevatten. Det kan diskuteras om det berodde på de mycket goda fiskevattnen eller på att bygden var så liten, men när ärkebiskopen tillsammans med de feodala fogdarna förlänades Lule älv avstod man från hela förläningen med undantag av fiskerätten vid Edefors. Även om fiske i Sävast inte var lika gott som i Edefors kan man förstå att fisket hade en viktig del i sävastböndernas näring. I och med kraftverksutbyggnaden förändrades älven kraftigt, och fisket är inte längre särskilt gott.
Det finns tre teorier om hur Sävast fått sitt namn, den ena mer fantasifull än den andra. Den första teorin är att namnet kom från två vikingar, Une och Säfe, som kom uppseglande längs luleälven under 1000-talet. Dom bosatte sig på varsin sida om älven och uppkallade platserna efter sig själva. Unes plats på södra sidan kom att kallas Unbyn och Säfes på den norra kallades Säfast. En mer språkhistorisk förklaring är att namnet skulle ha kommit från det finska ordet sedvaistö vilket betyder tät vass. Hela Sävastön tros ha varit täckt av vass. En annan teori är att Sävast bondska namn Sefastboin skulle kunna komma från namnet Sigfast. Den äldsta skrivelsen från Luleå socken är ett testamente från 1339 vilket bevittnades av en man som hette Sigfast Björn. Något som talar för den sista teorin är att flertalet byar i området (ex.vis Svartbyn, Unbyn, Sunderbyn, Svartbjörsbyn) har fått sitt namn efter en tidig bosättare. Om hänsyn tas till att Sävastbyn i skrift hela tiden fram till stavningsreformen i början på 1900-talet stavades med bokstaven e i stället för bokstäven ä finns stora likheter mellan den första teorin och den tredje teorin.