Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 17 juni 2009

Istanbul.

Istanbul (turkiska: İstanbul, sannolikt av grekiska eis ten polin, "till staden"; grekiska: Κωνσταντινούπολις, Konstantinoúpolis, äldre svenskt namn: Miklagård) är Turkiets största stad, belägen vid Bosporen och Marmarasjön på gränsen mellan Europa och Asien. Staden har 11 372 613 invånare (2007) på en yta av 1 828 km², varav 10 757 327 invånare bor i själva centralorten. 63,8 procent av befolkningen bor på den europeiska sidan och 36,2 procent på den asiatiska.
Istanbul är Turkiets kulturella och ekonomiska centrum, trots att Ankara är huvudstaden. Den är administrativ huvudort för provinsen Istanbul, som har 12 573 836 invånare (2007). Provinsen är administivt indelad i 32 distrikt, varav 27 utgör stadsområdet.
Istanbul grundades av greker på 600-talet f.Kr. som Byzantion; såsom Konstantinopel var den senare huvudstad i Romarriket och Bysantinska riket från 330 fram till 1453, då den blev Osmanska rikets huvudstad. Då republiken Turkiet utropades år 1923 blev landets huvudstad Ankara. Namnet blev officiellt Istanbul år 1926. Staden kan delas in i tre delar: den gamla staden på halvön mellan Gyllene hornet och Marmarasjön (Eminönü, Sultanahmet, Seraljudden), den något yngre delen norr om Gyllene hornet (Galata, Beyoğlu) och den asiatiska delen på andra sidan Bosporen (Üsküdar, Kadıköy). Ungefär två tredjedelar av stadens befolkning bor på den europeiska sidan. Den asiatiska och den europeiska delen av staden sammanbinds av den berömda Bosporenbron, invigd 1973.
Istanbul är en mycket vital och ekonomiskt viktig stad. Dess viktigaste näring är handel, men där finns också omkring en tredjedel av Turkiets totala industri, däribland främst tillverkning av textilier, läder, tobak och verkstadsprodukter. Istanbul är även det främsta lärdomscentrat i landet med fem universitet, en teknisk högskola samt flera andra inrättningar (däribland åtskilliga museer). Staden har en livlig hamn med omfattande sjöfart och välbrukad färjetrafik uppför Bosporen och till öarna i och städerna runt Marmarasjön.
Staden är också känd för sin gamla, välbevarade och mycket aktiva basar som ligger i den gamla stadens mitt och den egyptiska kryddbasar som ligger vid brofästet. Vid utgrävningar i slutet av 2008 för järnvägstunneln Marmaray upptäcktes gravar och boplatser från yngre stenåldern, som daterats till mellan 6400 och 5800 f.Kr. På 1950- och 1960-talet påträffades lämningar från yngre stenåldern i två förorter, men detta var de första sådana fynden i stadens historiska kärna.På platsen för Istanbul grundlades år 667 f.Kr. staden Byzantion (eller Bysans) av grekiska bosättare från Megara. Den belägrades och intogs av romarna år 196 e.Kr. År 325 e.Kr. flyttade Konstantin den store det Romerska rikets huvudstad till platsen som därefter kallades Konstantinopel. När det romerska riket föll samman förblev Konstantinopel ett kulturcentrum och huvudstad i det Bysantinska riket. Under vikingatiden kallade svenska vikingar den för Miklagård och for dit för att bedriva handel och arbeta i kejsarens livvakt.
Efter många krig föll staden slutligen år 1453 för osmanernas invasion och blev huvudstad i Osmanska riket (se slaget om Konstantinopel). Konstantinopel var huvudstad till 1923 då Ankara tog dess plats i samband med grundandet av Turkiet. Staden fick officiellt namnet Istanbul år 1926. Den nutida staden omfattar inte bara Konstantinopel utan även de antika städerna Chrysopolis (Üsküdar) och Chalcedon (Kadıköy).
Den 6 september 1955 skakades staden av Istanbulpogromen, som inte bara skördade mänskliga offer, utan även ledde till stor förstörelse av kyrkliga egendomar.

Inga kommentarer: