Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 24 juni 2009

Mjällom.

Mjällom är en tätort i Nordingrå socken som ligger i Kramfors kommun. Mjällom hette tidigare Nolom som troligen betyder ”landet längst norrut” eller liknande. I slutet av 1600-talet började det skrivas Mjällom, som kanske har varit ett ännu äldre namn.
Mjällom är säkert en av de äldsta byarna i Nordingrå och har kanske mer än andra byar kommit att präglas av fisket och kontakterna med fiskare söderifrån, de så kallade gävlefiskarna. Bland de fastboende återfinns namn på borgare från Gävle såsom Törnsten, Söderström och Nordvall. Mjällomshamnen var dock inte så som de flesta andra hamnar efter norrlandskusten en ”gävlebohamn”, här var det Mjälloms hemmansägare som sommarbodde i ”hamna”. Idag ligger ett 20-tal sjöbodar och båthus vid Mjällomsviken, de flesta på den östra stranden. Idag odlas lax i en anläggning i Mjällomsviken, i övrigt fiskar man bara på fritiden. Mjällom har i stället blivit centrum för en stark och avancerad verkstadsindustri som betyder mycket för utvecklingen av hela bygden. Företagen Gerdins och Cablage Team ger arbete åt många och står bakom en stor del av det som kommit att kallas ”mjällomsandan”.
Mjällom var under ett antal decennier landets skocentrum. Som mest arbetade 300 man i olika fabriker och producerade stora mängder skor för leverans till bland annat Försvaret. Även tunnbrödstillverkning har genom tiderna utgjort ett betydande inslag i samhället. Mjälloms Tunnbrödbageri startades av Ullsten. Bageriet lever fortfarande kvar även om tillverkningen numera sker i Ullånger.
Genom byaföreningen i Mjällom drivs "Kulturfabriken" i Mjällom. Här finns en utförlig utställning som på ett utmärkt sätt beskriver den företagsanda som fanns och fortfarande lever i Mjällom. I Kulturfabriken finns också en hantverks- och konstutställning där lokala hantverkare har försäljning av sina alster. Mjällomslandet, en liten fd fiskarby, ligger en kilometer norr om Mjällom vid Ullångersfjärden. Denna by hade som mest 10 hushåll med sammantaget cirka 30 personer. I dagsläget är antalet åretruntboende litet medan det finns många sommargäster. Från byns stora privatägda brygga. finns båtförbindelse med Ulvön under sommarmånaderna. Mjällomslandet har kvar sin ursprungliga karaktär av fiskeläge där fiskaren oftast även brukade ett torp som komplettering av sin utkomst. Ett sommarparadis mitt i Höga Kusten.

Inga kommentarer: