Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 17 juni 2009

Tyresö slott.

Tyresö slott, slott i Tyresö kommun i Södermanland.
Godset är först omnämnt med namnen Tyrisedhe, Tyrizö, sedermera Töresö, Torso och, under 1700-talet, Tyresjö.
Tyresö är naturskönt beläget vid den innersta delen av Kalvfjärden, 18 km. sydöst om Stockholm. Slottet består av en nära 40 m. lång, 9 m. bred och 7 m. hög huvudbyggnad i tre våningar, med två gaveltorn. Det har två fristående, omkring 40 m. långa flyglar. Den västra flygeln har en våning, den östra har två våningar och två torn med kopparspiror.
I den västra flygeln på slottet finns restaurang, café, vinkällare och konferensanläggning. Till slottet hör en engelsk park. På Notholmen, en liten ö som nås via en bro från slottsparken, finns vandrarhem, gästhamn och café. Tyresös förste kände ägare var Erengisle Nilsson till Hammersta, död 1406. Godset gick sedan i arv inom släkterna Blå, Lilje och Ryning.
Godset gick från Karin Axelsdotter Ryning, som ärvt godset efter sin son Nils, död 1610, till hennes syster Barbro Axelsdotter Oxenstierna och därefter 1624 till dennas son, riksdrotsen friherre Gabriel Gustafsson Oxenstierna, död 1640. Han kan anses som det nuvarande Tyresös skapare. Den 1620 påbörjade ombyggnaden av slottet, vars äldsta delar sannolikt härstammar från 1300- eller 1400-talet, avslutades av honom 1633. Han uppförde 1638-1640 även Tyresö kyrka. Tyresö bröts ut från Österhaninge socken och blev jämte Dalarö kapell egen församling.
Oxenstiernas sonhustru Maria Sofia, född De la Gardie, ägde Tyresö från sin mans bortgång 1648 till sin död 1694. Hon anlade klädesfabriker, mässingsbruk, oljeslageri, gevärsfaktori, porslinsbruk och färgeri vid Tyresö, men den industriella verksamheten misslyckades. Tyresö ärvdes av hennes dotterdotter Maria Gustava Gyllenstierna, död 1737, gift med riksrådet K. Bonde, av deras dotter Katarina Margareta, död 1755, gift med fältmarskalken Johan Christoffer von Düring, av deras döttrar Gustava Sabina, gift med riksrådet Carl Fredrik Scheffer och, efter Scheffers död, Ulrika Eleonora, död 1793, samt efter henne delvis av friherre Robert Wilhelm De Geer, som löste ut de övriga arvingarna.
Det såldes 1800 med minskat område och senare flera gånger, med nya minskningar, under århundradets lopp. 1853 såldes det till överdirektören J. E. Hörstadius. Hans brorson G. F. Hörstadius lät förse huvudbyggnadens stympade torn med höga gavelrösten.
1892 såldes det till påvlige kammarherren m.m., markis (eg. svensk titel: markgreve) Claes Lagergren. Han gav det gamla Tyresö ny glans, med en präktig portal till huvudbyggnaden, uppförde den ståtliga yttertrappan, byggde om östra flygeln, fyllde slottet med tavlor, vävda tapeter och andra konstverk samt antika möbler. Claes Lagergren ville att hans hem skulle bevaras som ett tidsdokument över förra sekelskiftet och testamenterade det till Nordiska museet vid sin död 1930.

Inga kommentarer: