Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 5 februari 2011

Riddarhyttan.


Riddarhyttan är en tätort i Skinnskattebergs kommun , Västmanlands län , Sverige med 500 invånare år 2005. Den har en gammal järn tradition gruvdrift, som kan följas tillbaka till den sista århundradena före Kristus, sista minan var stängdes 1979.

Riddarhyttan är, tillsammans med Skinnskatteberg , en av endast två städer eller orter (mer än 200 invånare) i Skinnskattebergs kommun i västra delen av Västmanlands län , på gränsen till Örebro län . Det är beläget i norra delen av den historiska provinsen Västmanland . Det område av ort, enligt SCB , är 1,5677 km 2 .


Den svenska nationella väg 68 kör via Riddarhyttan och sjön Lien ligger bredvid. Det ligger mitt i den historiskt gruvdistriktet Bergslagen . Det är ca 30 km till Fagersta , 35 km till Lindesberg och 70 km till Västerås .

När den senaste istiden i Bergslagen upphörde ungefär 9500 år sedan var Riddarhyttan ligger på gränsen mellan land och hav. Detta resulterade i vattenkokare , glaciala erratics och andra specifika landformer. När isen smälte var järn frigörs från berggrunden till grundvattnet och blev utsatt järnoxid (ockra). Som gav upphov till en röd-färg jord i vissa delar av Riddarhyttan, särskilt i det område som kallas Röda Jorden ( röda jorden ).

Folk började att utvinna järn ur den röda jorden i Riddarhyttan området någon gång mellan 700 f.Kr. och 400 f.Kr., vilket gör den till äldsta område med järnbruk i Bergslagen regionen. Rester av flera primitiva masugnar har hittats och ålder har fastställts genom kol dating . Järnet beslutsfattandet bedrevs fram till omkring Kristi födelse.

Orten Riddarhyttan går tillbaka till medeltiden . Hälsingegruvan och Munkhyttan nämndes så tidigt som 1420. Det var den stat som först började gruvdrift i området, men privatpersoner, eller Bergsman , beviljades för att använda minor senare. År 1611, Hammarsmed var Thomas beviljats rätt att uppföra en smedja och ett järn med masugn.

Upplagd av Bengt kl. lördag, februari 05, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)