Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 4 juni 2011

Nyåker.

Nyåker är en småort i Nordmalings kommun.

Nyåker betyder just "ny åker", alltså en nyodling.


Namnet torde ha givits i relation till grannbyarna Orrböle och Brattsbacka, som alltså bör vara äldre.

Nyåker omnämns tidigast i 1535 års hjälpskattelängd, då med bönderna Peder och Oloff i "Nijacker".

Under flera hundra år var Nyåker en mycket liten by. När stambanan genom övre Norrland byggdes under 1800-talets sista decennier placerades en station strax norr om byn. Där växte ett stationssamhälle fram. Nyåker blev nu en centralort i bygden och utgångspunkt för transporter från och till inlandssocknarna Bjurholm, Fredrika och Åsele, liksom kustsocknen Nordmaling.

Fram till i slutet av 1800-talet höll Nordmalings och Bjurholms tingslag ting vid Nordmalings kyrka. På 1880-talet var Nordmalings tingshus i behov av reparation och kunde till slut inte användas till domstolsförhandlingar. Ett nytt tingshus uppfördes därför i Nyåker 1897–98.

Det placerades ett stenkast från järnvägsstationen och strax väster om länsvägen som sträcker sig mellan Nordmaling och Lycksele. Den nyanlagda järnvägen var den viktigaste anledningen till att man valde att byta tingsplats till just Nyåker.
Den stora gula träbyggnaden, i en lummig park av gamla lönnar, står fortfarande kvar.

Tingshuset köptes av en missionsförsamling 1960 och fungerade en period som missionskyrka. Tingshusvaktmästarens bostad på nedervåningen är numera museum. Fängelsecellerna är inredda med ursprungliga möbler. I tingssalen på övre våningen står domarbordet och den vackra domarstolen, snidad i slutet av 1800-talet. Även en gammal kista och handfängsel hör till inventarierna.

Nyåker är känt bland annat för Nyåkers pepparkakor som är en av Sveriges största tillverkare av pepparkakor.

Den nuvarande fabriken byggdes 1954 men har byggts ut i omgångar. AB Nyåkers pepparkakor har 38 anställda och omsättningen för 2006 beräknas bli 61 miljoner kronor. 35 procent av tillverkningen exporteras, främst till USA. Företaget ägs sedan 1999 av Lennart Öhberg.

Upplagd av Bengt kl. lördag, juni 04, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)