Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 20 augusti 2011

Becej. (Serbien)

Becej är en stad och kommun som ligger i södra Bačka District i Vojvodina , Serbien .


Staden har en befolkning på 25.703, medan Bečej kommun har 40.877 invånare. Det är multietnisk stad med ungrare (45,49%) och serber (43,44%) som största etniska grupper. Språkligt har staden ett Slavophonic mångfald som serber , jugoslaver , kroater och montenegriner tillsammans komponera 48,40% av befolkningen.

Bečej nämndes först under förvaltning av kungariket Ungern i 1091 i latinska namnet Bechey och senare i 1238 enligt ungersk namn Becse. Namn förmodligen härstammar från Bechey familj som hade besittningar i området.I den 15: e århundradet (1419 till 1441) var staden en besittning av serbiska despot Đurađ Branković . I slutet av 15-talet ledde armé av Konungariket Ungern av serbiska despoten Vuk Grgurević (Zmaj Ognjeni Vuk) besegrade den osmanska armén nära Bečej.
År 1551, ledde ottomanska armén av muslimska serbiska Mehmed pasa Sokolović erövrade staden . Bečej administrerades av ottomanerna mellan 1551 och 1687 (nominellt till 1699) och var en del av Sanjak av Segedin och Budin eyalet . I ottomanska turkiska var det känt som "Beçe".

I slutet av 17-talet den ottomanska administrationen ersattes av Habsburg en och bosättningen var befolkat av etniska serber från Banat som sprang bort från det ottomanska riket. Mellan 1702 och 1751 tillhörde staden till Tisa - Mureş avsnitt av Habsburg Militär gräns . Efter indragningen av denna del av gränsen i 1751, många serber emigrerade som bodde i staden för att Ryssland (särskilt Nya Serbien och Slavo-Serbien ). De grundade en ny uppgörelse med namnet Bečej i New Serbien. För att förhindra detta utvandring, bildade det habsburgska myndigheter autonoma distriktet Potisje med säte i Bečej. District of Potisje fanns mellan 1751 och 1848.

De tre privilegier gavs till distriktet år 1759, 1774 och 1800. Första privilegium för distriktet definierat sin autonoma ställning, medan den andra får etniska ungrare att bosätta sig i stadsdelen. Under den följande perioden många ungrare bosatte sig i Bečej (de första i 1757 ) och de ersattes serber som en dominerande nation i staden. I 1751 var hela befolkningen i staden består av serber, medan det i 1774 hälften av befolkningen bestod av serber och annan halv bestod av ungrare. Enligt 1910 folkräkningen, numrerade befolkningen i Bečej kommun 54.275 människor , varav 30.465 talade ungerska och 22.821 serbiska .

Serbiska grundskola i Bečej invigdes 1703 och är en av de äldsta skolorna i Vojvodina samt den första folkskolan bland serber. Ungerska folkskola öppnades i Bečej år 1765, medan judiska folkskola var öppnade 1882. Serbiska läsa hus invigdes 1862, medan ungerska läser huset invigdes 1869.

Sedan 1918 var Bečej del av Konungariket serber, kroater och slovener och efterföljande sydslaviska länderna. Under den ungerska Axis ockupationen, i 1942 räden var 215 invånarna i staden som mördats av ungerska trupper, av vilka 111 var män, 72 kvinnor, 13 barn och 19 gamla människor. efter nationalitet, ingår offren 110 judar , 102 serber , och en ungerska . I räden den 9 oktober 1944, ca 500 invånare (främst ungrare och tyskar ) i staden dödades av jugoslaviska partisaner. De raserades också i synagogan efter kriget.

Staden hade också små etniska tyska befolkningen som flyttades från området efter andra världskriget , som en följd av krigets händelser och av en partisan vedergällning .

Inga kommentarer: