Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 3 augusti 2009

Årsta.

Årsta är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun, stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör (med undantag för Årsta holmar som tillhör Södermalms stadsdelsområde trots att de ligger i stadsdelen Årsta). Stadsdelen (förutom Årsta holmar) ligger utmed den södra sidan av Årstaviken precis söder om Södermalm mellan Nynäsvägen, Johanneshovsvägen och Årstabroarna. Stadsdelen gränsar till Södermalm, Södra Hammarbyhamnen, Johanneshov, Enskede gård, Enskedefältet, Östberga och Liljeholmen.
Topografiskt ligger den bebyggda delen av stadsdelen på södersluttningen av den förkastningsbrant som sträcker sig längs Årstavikens södra sida. På norrsluttningen ligger Årsta skog, som sluttar brant ner i Årstaviken. I en sprickdal som sluttar ner mot Årstaviken ligger Årsta gård. Under bronsåldern (1500-500 f.kr) var Årstaviken, Årstafältet och Enskedefältet en havsvik, vattenytan låg då 15 meter över dagens havsyta. Vattnet sjönk sakta undan och vid vår tideräknings början låg strandlinjen cirka 10 meter högre än nu. Årstafältet var då en lerslätt, och mitt igenom löpte den segelbara å som kom att ge namn åt Årsta by.
Ett par olika gravfält har hittats och undersökts i Årsta. RAÄ75 och RAÄ73 är ett gravfält som delas av Johanneshovsvägen vid Mejeribacken. 1978 undersöktes 10 gravar, både högar och stensättningar. Man hittade bl.a fem agraffknappar av brons, en dräktnål av brons och en bältesölja. Fynden anses kunna hänföras till folkvandringstiden, ca 400-550 e.kr. Andra fynd som pärlor, en järnkniv och en järnnit kan dateras till vikingatid.
RAÄ77 vid Kyrkparken, under kraftledningen, består av 10 högar och 35 stensättningar och anses kunna dateras till yngre järnålder.RAÄ 17 och 18 ligger strax norr om fotbollsplanen vid Årsta gård och anses vara från cirka 600-700-talet. RAÄ 17 består av 13 gravar (stensättningar). Mycket talar för att gårdar som Årsta och Valla har etablerats under vikingatiden eller tidigare. Enligt arkeologen Jonas Ferenius talar det faktum att gravfältet RAÄ 17 ligger i direkt anslutning till Årsta gård för att platsen varit bebodd i förkristen tid. Man har dock inte hittat några säkra spår efter boplatser i Årsta från denna tid med undantag för eldstäder.

Upplagd av Bengt kl. måndag, augusti 03, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)