Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 23 augusti 2009

Midi-Pyrénées. (fransk region)

Midi-Pyrénées (occitanska: Miègjorn-Pirenèus; gasconska:

Mieidia-Pirenèus) är en fransk region, belägen vid gränsen mot Spanien. Det är den största regionen på fastlandet; ytan är större än Nederländerna och Danmark.

Dess historiska grundval är hertigdömet Toulouse, men regionen i sig är ung. Huvudort för regionen är Toulouse. Midi-Pyrénées utgörs huvudsakligen av den historiska provinsen Gascogne, delar av Languedoc, Rouergue, Quercy, det forna hertigdömet Foix, och Quatre-Vallées. Den vätter i söder mot Centralpyrenéerna, som givit regionen dess namn; namnet betyder ungefär "landet i söder, vid Pyrenéerna". Regionen gränsar i söder mot Spanien, i öster mot regionen Languedoc-Roussillon, i nordöst mot Auvergne, i norr mot Limousin, och i väster mot Aquitaine. Den ligger mitt på landsträckan mellan Atlanten och Medelhavet, utan att ha kust mot någon.

Toulouse är regionens centrum i flera hänseenden. Bortsett från dess administratvia huvudroll, bor en stor del av regionens befolkning där, medan bergsområdena avfolkas. Andra viktigare städer är Albi, Tarbes, Cahors, Montauban, Muret och Tournefeuille. Regionen består av departementen Ariège, Aveyron, Gers, Haute-Garonne, Hautes-Pyrénées, Lot, Tarn och Tarn-et-Garonne.
I norr genomflytes regionen av Garonne, Tarn och Aveyron, men genom hela regionen rinner flera bifloder till Garonne. Genom Toulouse löper Canal du Midi och Canal latéral al la Garonne.

Större delen av landskapet utgörs av berg och branta dalar (i bergen så kallade cirques), men vid norra regionen finns en del slättland. Pyrenéerna stupar brant vid denna region, nederbörden i dessa trakter är stor, och det finns flera stora vattenfall och glaciärer. De trånga bergsdalarna gör det vårt att bo där; stora delar av bergstrakterna är täckta av barr- och lövskog och det finns flera vilda djur (björn, varg, vildsvin, gamar, och örnar).

Traditionellt finns två occitanska dialekter i området, men språket är knappt levande, bortsett från att det givit den franska som talas i regionen, särskilt i dess södra områden, en särspräglad dialekt. Regionen Midi-Pyrénées är mycket ung, och kan knappt sägas ha en gemensam historia. De pyrenéeiska landskapen ingick i den romerska provinsen Novempopulana, senare benämnd Vasconia, varmed de traditionellt räknas till Gascogne och delar dess historia.

Under medeltiden ingick större delen, på ett eller annat sätt, i hertigdömet Toulouse, antingen direkt eller som vasallstater; Toulouse räknas emellertid historiskt som huvudstad åt Languedoc. Frankrike erövrade regionen på 1200-talet. Vid tiden för franska revolutionen härskade Toulouse över både de områden som numera ingår i Languedoc, och regionen Midi-Pyrénées.

Inga kommentarer: