Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 19 augusti 2009

Vallda.

Vallda är en tätort i Kungsbacka kommun i Hallands län.
Området kring Vallda kyrkby är klassat som riksintresse för kulturmiljövård och utbyggnad i dessa delar ska ske med stor respekt för den gamla bebyggelsemiljön. Ett arkitekturprogram ska tas fram för Vallda kyrkby. Vallda kyrka är från medeltiden och tros vara byggd på samma ställe som en gammal offerlund.
I kommundelen Vallda bor ungefär 7 000 människor. Halland Vallda församling ligger i ett område som tidigare tillhörde Danmark och som blev svenskt på 1600-talet. Äldsta handling i arkivet är jordeböcker från 1569. Patron på Vallda säteri tillerkändes patronatsrätt till pastoratet vilket innebar att han hade ett avgörande inflytande när en ny kyrkoherde skulle tillsättas i Vallda och Släp. Sista gången patronatsrätten tillämpades var 1904, då Anders Laurén tillträdde sin tjänst.. I Vallda kyrka finns en Series pastorum, en förteckning över de kyrkoherdar som tjänstgjort i Vallda och Släp. Från tidig medeltid är inga prästnamn kända och det första namn vi känner till är Erik Gunnulfsson 1462. Den mest kända kyrkoherden i Vallda var Gustaf Fredrik Hjortberg som var kyrkoherde i Vallda från 1754 till sin död 1776. Hjortberg, född i Göteborg 1724, hade varit skeppspräst på resor med Ostindiska kompaniet och gjort många vetenskapliga uppteckningar och samlat växter och djur. Han var känd för sina kunskaper inom läkekonsten och kallades för "den kloke prästen i Walda". Hans naturvetenskapliga intresse förenades med en pietetistisk kristendomssyn och han gav år 1768 ut en postilla, "Söndagslust och Vardagsro", där fromma söndagsbetraktelser varvades med praktiska råd i vardagslivets angelägenheter som t.ex. jordbruk och boskapsskötsel. En berömd samtida målning på prästen och hans familj finns i Släps kyrka. I arkivet finns några tryckta texter av Hjortberg från 1769-1771. Den nuvarande kyrkan är från 1200-talet men byggdes om 1662. Det fanns troligen en tidigare träkyrka på samma plats. Dopfunten, i den s.k. Starrkärrskolans stil, är från 1200-talet.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, augusti 19, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)