Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 21 augusti 2009

Rovdjursfrågan är brännhet.

Björn, järv, lo, varg och kungsörn utgör ett hot mot renskötseln, ett allvarligt hot eller har vi homosapies ensam rätt att jaga och äta ? I dag finns det stora problem med illegal jakt. Så mycket som varannan varg som dör gör det på grund av den illegala jakten. Polisen har stora problem att reda upp brotten eftersom jägarna mer än gärna håller varandra om ryggen när vargar ”försvinner”. En striktare uppföljning och hårdare regler hade varit på sin plats. Men nej, i stället har regeringen ändrat § 28 jaktförordningen och möjliggör därmed jakt på varg om det befaras att rovdjuret eventuellt kan komma att angripa tamdjur. Som om inte det räckte har man beslutat att flytta över förvaltningen av våra fredade vargar till regional nivå, det vill säga till vargmotståndarnas marker. Slutligen inför man licensjakt och fortsätter med skyddsjakten. Regeringen menar att förslaget kommer att minska den illegala jakten. Vänsterpartiet menar att regeringen har fallit för trycket från varghatarnas förespråkare och att Sveriges redan missgynnade vargstam kommer att hotas ytterligare. Eller har regeringen helt enkelt inte förstått innebörden av begreppet biologisk mångfald? Mycket tyder på det eftersom man också minskar anslagen till den biologiska mångfalden med 400 miljoner kronor under 2009 och 2010. Strandskyddspropositionen från i våras innebär att många hotade arter som finner sin hemvist i strandzoner riskerar att försvinna. Och nu inför man alltså jakt på en missgynnad art. Förståelsen för de komplexa ekosystemen och vikten av att bevara arter lyser med sin frånvaro. Kanske miljöminister Andreas Carlgren (C) skulle ta med sig sina alliansvänner och gå en kurs i biologi? I dag riskerar vart fjärde däggdjur att utrotas. De stora rovdjuren är särskilt hotade. Vänsterpartiet föreslår därför ökade insatser för att komma tillrätta med den illegala jakten.
För att minska tamdjursangrepp föreslår vi en ökad användning av redan existerande förebyggande åtgärder, som rovdjursstängsel. Detta parallellt med satsningar på information och utbildning för att förbättra samexistensen mellan människa och rovdjur är några av våra förslag för att komma tillrätta med rovdjursproblemet och samtidigt slå vakt om ett fortsatt fungerande ekosystem och långsiktigt livsdugliga stammar. Freda Vargen nu.

Inga kommentarer: