Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 28 augusti 2009

Osby.

Osby är en tätort och centralort i Osby kommun i nordöstra Skåne län.
Leksaksföretaget BRIO hade förut sitt huvudkontor i Osby, det har numera flyttats till Malmö. Osby är beläget i norra Skåne, cirka 25 kilometer söder om Älmhult, cirka 33 kilometer norr om Hässleholm och cirka 50 kilometer norr om Kristianstad. Orten ligger vid sjön Osbysjön i vilken Helge å genomkorsar lite längre söderut. I övrigt mynnar även Drivån ut i sjön och den går igenom tätorten. Öster om Osby leder riksväg 23 mellan E22:an i centrala Skåne och Växjö i Småland. I övrigt leder flera landsvägar ut ur orten. Södra stambanan går rätt igenom Osby. Osby är ett gammalt järnvägssamhälle. 1862 är det viktigaste året i Osbys historia. Det var då järnvägen kom till byn, och orten som tidigare varit relativt obetydlig började då att växa. 400 meter från järnvägen fanns endast kyrkan, prästgården, klockaregården, ett par bondgårdar och några småhus. Osbys centrum låg nordost om kyrkan, i det område som fått namnet Gamleby. Där fanns fem gårdar, skola, ett nybyggt ånggarveri, några hopträngda hus, hantverkare och handlare.
Den största byn i socknen var Osby med cirka 300 invånare. Marklunda var näst störst med cirka 200 invånare. I Marklunda fanns skjutsstation och gästgiveri, där hölls marknader och resande drog fram på landsvägen mellan Växjö och Kristianstad.
Osby blev municipalsamhälle 1900 och köping 1937.

Upplagd av Bengt kl. fredag, augusti 28, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)