Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 19 augusti 2009

Hørsholm. (Danmark)

I Hørsholm fanns redan på medeltiden en borg som runt år 1600 ersattes av ett kungligt jaktslott. 1744 stod det sista slottet klart, det fick namnet Hirschholm Slot och var ritat av Laurids de Turah.


Det var kung Christian 6s och drottning Sophie Magdalenes sommarslott.

Christian 6 (eller VI, danska kungars nummer skrivs med romerska siffror) dog redan 1746.

Det blev därefter drottningens slott till hennes död 1770. Får man tro danska historiker, så var detta ett av Europas vackraste slott och kallades Nordens Versailles. Desto mer anmärkningsvärt som slottet hade byggts i ett rasande snabbt tempo. På det närbelägna Hørsholm Egns Museum kan man se flera välgjorda modeller av slotten. Här finns också skrifter om Struensee. Struensee var hovläkare av tysk börd och kom i praktiken att ha enväldig makt över det danska riket 1770-1772, detta sedan kung Christian 7:e blivit skvatt galen.

Bland Struensees många reformer fanns att minska adelns privilegier, minska de livegna böndernas påtvungna arbete på adelns gårdar, avskaffande av tortyr, införande av tryckfrihet och gatunummer på hus. Han la även rabarber på den unga och olyckliga drottning Caroline Mathilde. Det var från Hørsholm som Struensee regerade över sitt land, sin kung och sin drottning. Och det var på detta slott som drottningen födde ett barn som alla menade att Struensee var far till.

Struensees enmansrevolution fick ett brant slut. Adeln och hovet slog tillbaka. Struensee och hans gode vän Brandt avrättades med medeltida bestialiskla metoder, den arma drottningen skickades till ett tyskt slott där hon dog få år senare och alla reformer annulerades.Efter Struensees avrättning 1772 förföll slottet snabbt i brist på underhåll och säkert på grund av att det var dåligt pålat i den sanka marken. 1812 var det rivet.

Elva år senare byggdes den kyrka, Hørsholms Kirke, som än idag står på platsen för slottets borggård. I slottets park hade det en gång funnits nästan femtio fontäner. 1913 satte man en fontän vid slottssjöns södra strand omgiven av sex cementpelare i vilka man hade gjutit in fragment av skulpturer från Hirschholms slott - det ser lite kitschigt ut.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, augusti 19, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)