Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 24 augusti 2009

Deje.

Deje är en tätort i Forshaga kommun. Orten var tidigare ett typiskt brukssamhälle och var också en järnvägsknut, där den nerlagda järnvägen NKlJ mötte Bergslagsbanan. Den senare används fortfarande för viss godstrafik.

Utseende, sevärdheter och anläggningar.

Deje domineras fortfarande av det något förfallna före detta sulfit- och pappersbruket, som bland annat har två höga tegelskorstenar. Det drevs sist av företaget Delax AB innan det lades ner år 1985. Massatillverkningen (sulfitbruket, som bland annat innebär kokning av trä till pappersmassa) lades ner redan på 1970-talet, medan pappersbruket fortlevde till 1985.
Genom samhället rinner Klarälven, som gör två krökar i samhället, först åt öster från norr och sedan vidare åt söder. Det finns tre broar över älven:
en hängbro, som numera enbart används för gång- och cykeltrafik (sedan 1985),
en före detta järnvägsbro (för NKIJ) – en fackverkskonstruktion i stål, som nu är en del av cykelbanan mellan Karlstad och Uddeholm (den så kallade Klarälvsbanan), samt
en ny vägbro på betongpelare invigd 1985. Samma år sprängdes en gammal bågbro, som låg mer söderut vid bruket och som användes för biltrafik.
Det finns ytterligare en järnvägsbro strax söder om samhället för Bergslagsbanans järnväg. Den är också en fackverkskonstruktion – fast enklare och längre än den andra järnvägsbron och byggd på flera stenpelare.
I samhällets mitt finns också ett vattenkraftverk, Dejefors kraftverk, som ligger där det tidigare fanns ett vattenfall (en fors).
I södra Deje, strax söder om bruket, finns dessutom några märkliga välbevarade kvadratiska arbetarbostäder i timrat trä med rödmålad träpanel och vita knutar och verandor. De tillhörde bruket och hyrdes ut till arbetarna. I forsen fanns under medeltiden ett laxfiske, från 1686 omnämnt som Deje i jordeboken. Fisket tillhörde antagligen de gamla byarna Västra och Östra Deje, som ligger på båda sidor om Klarälven någon mil nerströms från den nuvarande tätorten. Dessa byars namn kan innehålla ett fornsvenskt ord deghia som betyder 'sumpigt område'. Det syftar antagligen på älvstränderna på platsen.

Inga kommentarer: