Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 18 augusti 2009

Hamar. (Norge)

Hamar är en kommun i Hedmark fylke i Norge. Kommunen gränsar i väst till Ringsaker, i nordost mot Åmot, i öst till Løten och Stange i sydväst. Närmare 223 km², eller cirka 64% av kommunen ägs av Vang Almenning. Hamar är efter invånarantal den näst största stadskommunen (efter Gjøvik) i region Innlandet, men den största tätorten (28 800 invånare år 2005). Staden är fylkesadministrationscentrum i Hedmark fylke. Norsk Tipping har sitt huvudkontor i Hamar.
Fotbollslaget Hamarkameratene och ishockeylaget Storhamar kommer från Hamar, och staden var en av värdorterna under Olympiska spelen i Lillehammer 1994. Skridskoloppen hölls i Vikingskipet, medan grenarna kortbaneskridskoåkning och konståkning hölls i Nordlyshallen. Hamars bosättningshistoria går närmare fyra tusen år tillbaka i tiden. Redan på 400-talet var storgården Åker i Vang ett maktcentrum och tingsplats, Heidsævistinget (Eidsivating) där lag och dom avgjordes för hela regionen. En del platsnamn (Torshov och Vidarshov) tyder också på religiös makt. Hedemarken var ett av de sista områdena som Olof den helige kristnade.
Hamar är omtalat som kaupang under Harald Hårdrådes regeringstid. År 1152 blev Hamar biskopssäte upprättat av den påveutsände Nikolaus Breakspere, som senare blev vald till påve. Med detta följde domkyrka, kloster, skola och rådplats. Därmed växte också handeln och kultur fram i staden. Under 400 år var Hamar en av landets 4-5 viktigaste städer, på grund av positionen som biskopssäte och religiöst centrum. Biskop Mogens var den sista katolska biskopen som var tvungen att ge upp, efter att den danska adelsmannen Truid Ulfstand kom till Hamar år 1537. Domkyrkan och biskopsborgen fick namnet Hamarhus Slott. Domkyrkan blev år 1567 ödelagd av den svenska kungen Eriks män, bland annat Johan Siggeson. Efter detta minskade stadens befolkningsmängd. År 1587 blev marknaden efter kunglig förordning stängd, efter press från Osloborgarna (som stod för konkurrensen). Hamar miste sin stadsstatus och området blev övertaget av Storhamar gård.
År 1849 blev köpstaten Hamar upprättad efter en kunglig resolution. Staden skulle vara ett administrativt och ekonomiskt centrum för inlandet, med lantbruksvaror som huvudnäringsväg. Landets andra järnvägslinje blev öppnad år 1862 från Hamar till Grundset, i dag Elverum.
Hamar växte fort som stad mot slutet av 1800-talet och blev utvidgad 1878, 1946, 1947, 1965 och slutligen 1992. Staden fick sina nuvarande gränser år 1992 då kommunerna Hamar och Vang blev sammanslagna med delar av Ringsaker kommun till storkommunen Hamar. Kommunen ökade från 18 km² till 351 km². Invånarna i Vang var starkt emot detta, och i en folkomröstning röstade 95% mot sammanslagningen.

Inga kommentarer: