Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 18 augusti 2009

Bahamas.

Bahamas är en stat bestående av en kedja av ett stort antal öar, varav 30 är bebodda, i Västindien, mellan Florida och Kuba.


När Christopher Columbus för första gången satte sin fot i Nya världen 1492 landsteg han på en ö, förmodligen ön San Salvador, i Bahamas.

Då beboddes Bahamas av tainoindianer. Tainoindianer härstammade från nordvästra Hispaniola, Jamaica och nordöstra Kuba och de flyttade till södra Bahamas under 600-talet.

De verkar ha bosatt sig i hela ögruppen omkring 1100. Då Columbus anlände kan där ha funnits ända upptill 40 000 invånare.

Tainoindianerna deporterades till Hispaniola som slavar, och inom två decennier upphörde tainoindianerna att existera i samhället, då samtliga antingen blivit slavar, flyttat därifrån, gift in sig i andra familjer eller dött i krig eller sjukdom. Efter att tainoindianerna dött ut låg Bahamas obefolkat fram till att engelska bosättare anlände från Bermuda år 1650. Dessa byggde bosättningar på en ö de kallade Eleuthera, efter det grekiska ordet för frihet.

Bahamas var i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet det viktigaste tillhållet och fristaden för pirater, speciellt Providence var en beryktad mötesplats. Pirater och innan dem kapare fann de många öarna och sunden mellan dem speciellt lämpliga att gömma sig undan fienden. Här kunde de dessutom lurpassa på intet ont anande skepp som passerade Bahamas när de seglade mellan de spanska, brittiska och franska kolonierna och Europa. De legendariska piraterna Svartskägg, Anne Bonney och kaparen Henry Morgan har alla någon gång använt Bahamas som bas. I mer än 70 år hade piraterna kontrollen över ögruppen som i praktiken inte löd under någon annan flagga än Jolly Roger. Rykten gör gällande att det fortfarande finns skatter begravda på öarna.

Bahamas blev en brittisk kronkoloni år 1718, men var sparsamt befolkad fram till att det nyligen självständiga USA utvisade tusentals lojala britter bosatta i USA, tillsammans med deras slavar. Många av dem fick landområden i Kanada och Bahamas. Ungefär 8000 britter och deras slavar flyttade till Bahamas under sent 1700-talet, från New York, Florida, North Carolina och South Carolina.

Britterna gav öarna intern autonomi år 1964, och 1973 fick de full självständighet, samt medlemskap i Samväldet. Sedan 1950-talet har Bahamas ekonomi blomstrat, tack vare turism och finansiella tjänster. Trots detta har landet problem inom utbildnings- och hälsoväsendet, samt inom brottslighet och illegal invandring. Stadsombyggnadsprojekt har lanserats på senare år, med målet att hjälpa fattiga områden på huvudöarna. Idag har landet världens tredje högsta inkomst per capita i västra hemisfären.

Inga kommentarer: