Livets hårda skola: Essen. (Tyskland)

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 17 augusti 2009

Essen. (Tyskland)

Essen är en stad i Tyskland, och är belägen vid floden Ruhr, omkring 10 kilometer öster om floden Rhen. Den är med sina 582 140 invånare i slutet av 2007 den näst största staden i Ruhrområdet och den tredje största i Nordrhein-Westfalen. I slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet blir Essen en vapensmedja, en titel som staden kommer att identifiera sig med under århundraden där det 300 år senare kommer att stå Essen - die Waffenschmiede des Reiches mittemot centralstationen och som först efter andra världskriget ersätts med Essen - die Einkaufsstadt. 1620 tillverkar Essens smedjor 14 000 gevär och pistoler och staden blir strategiskt intressant. Under det trettioåriga kriget står Essen som evangelisk stad mot stiftet. Maria Clara von Spaur und Vallier hämtar 1623 de katolska spanjorerna till Essen för att genomföra en motreformation mot den evangeliska staden. 1624 införs en rekatoliseringslag och invånarnas kyrkogång kontrolleras. Staden, inte stiftet, är ansvarig för kosten och login för ockupationstrupperna.
1629 stormar holländarna staden. Maria Clara flyr 4 november 1629 till det katolska Köln. Sommaren 1631 kommer hon tillbaka då en bayersk garnison under Gottfried Heinrich Graf zu Pappenheim är i staden men måste redan i september samma år lämna Essen igen. Maria Clara dör i Köln 1644. Essen är svårt drabbat av kriget, hela tiden sker gripanden, bortrövanden av människor och tvingaden till militärtjänst. Även efter Westfaliska freden stannar trupperna i staden, de sista trupperna lämnar Essen 9 september 1650. Essen och Kruppkoncernen har under många år påverkat varandra. Familjen Krupp kom till Essen under 1500-talet och hade flera viktiga poster i staden. Friedrich Krupp startade sin första stålproduktion 1811 och denna skulle under många år ge stadens invånare inkomster även om affärerna till en början inte gick särskilt bra. Från 1840-talet började den kraftiga befolkningsväxten som gjorde Essen till en storstad. Kruppkoncernens vapentillverkning gjorde Essen till centrum för Tysklands upprustningar innan de båda världskrigen.
Kruppverkens behov av arbetskraft var också orsaken till Essens befolkningsökning. Familjen Krupps era slutade 1967 då Alfried Krupp von Bohlen und Halbach dog och hans son Arndt von Bohlen und Halbach avstod från att ta över koncernen. Industrialisten Friedrich Grillo grundade en teater och ett operahus för den uppåtgående staden 1892. Teatern heter idag fortfarande Grillo-Theater och fungerar idag som stadsteater. Den byggdes i nyklassicistisk stil i stadens centrum och invigdes 1892.