Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 9 augusti 2009

Nicosia.(Lefkosia)


Nicosia, som lokalt kallas Lefkosia (grekiska: Λευκωσία, turkiska: Lefkosa) är huvudstad och största stad Cypern. Belägen vid floden Pedieos och ligger nästan mitt i centrum av ön, den är säte för regeringen och de viktigaste businesscenter. Nicosia är huvudstad i Nicosia District.
Efter intercommunal våld av 1960-talet, kapitalet fördelas mellan öns grekiska cypriotiska och turkiska cypriotiska samhällena i söder och norr respektive. Ett försök till kupp att förena ön med Grekland år 1974 ledde till att turkiska invasionen, medan kapital dividerat sedan dess, med turkiska cyprioter hävdar norr som huvudstad i sin egen pseudostate, turkiska republiken på norra Cypern,(TRNC) (bara genom Turkiet). Den 3 april 2008, som ett led i ansträngningarna för att återförena ön, en symbolisk mur dividera två samhällen vid Ledra Street inleddes.
Söder om den gröna linjen, befolkningen i staden är 270.000 (sen 2004), medan ytterligare 84.893 bor i norr. Nicosia är viktigt kommersiellt med många butiker, två moderna köpcentra, restauranger och underhållning. Staden är ett handels-centrum och tillverkar textilier, läder, keramik, plast och andra produkter. Koppar gruvor finns i närheten. Nicosia är säte för Högskolan i Cypern (UCY) och fyra andra universitet.




Nicosia var stadsstaten kallas Ledra eller Ledrae i gamla tider. Kungen av Ledra, Onasagoras, registrerades som en hyllning till Esarhaddon av Assyrien i 672 BC. Ombyggd av Lefkos, son till Ptolemy jag runt 300 BC, Ledra i grekiska och romerska tiden var en liten, obetydlig stad, även känd som Lefkothea. I Temne fick sin första kristna biskop, Trifillios i 348, staden hette Lefkousia eller Ledra.
Lefkosia, staden blev öns huvudstad runt den 10: e århundradet. Den hade vuxit i betydelse på grund av hot mot kuststäder Paphos och Salamis, som gjorde många människor fly till den centralt placerade Lefkosia.
Säte för Lusignan kungar Cypern sedan 1192, blev det en venetiansk innehav i 1489 och sjönk till den ottomanska imperiet under 1571. Ledra är nu det verkliga namnet på den mest populära kommersiella gatan.
Den exonym "Nicosia" verkade med ankomsten av Lusignans. Den frankiska "korsfararna antingen inte kunde eller brydde sig inte att uttala namnet Lefkosia, och en tendens att säga" Nicosia ". I denna era av Franks, staden expanderat kulturellt, och i 15 och 16-talen, såg uppförande av ett antal palats, herrgårdar, kyrkor och kloster.
Vissa 20.000 invånare dött till följd av det ottomanska belägringen av 1570. Syntetiska och naturkatastrofer ytterligare drabbade staden under 19th century. Turkarna krossade 1821 anti-osmanska uppror i blodet.
Kolera drabbade staden 1835 och brand förstörde stora delar av Nicosia i 1857. Det brittiska imperiet fick kontroll över ön år 1878, med Nicosia funktion som huvudstad i det nya brittiska innehav.
Nicosia var skådeplats för extrema våld under perioden strax före cypriotiska självständighet 1960. Eftersom de grekiska stödde kuppen och turkiska invasionen som följde den i 1974, en del av stadens norra sektorn har innanför gränsen för ett FN buffertzon.
De gravar av Lusignan kungar är fd katedralen i St Sophia, Sophia, nu en moské i norra sektorn. Kärnan i staden har också väl bevarat venetianska fästningar, byggd i 16-talet, som omger den gamla, medeltida delen av staden.

Inga kommentarer: