Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 5 september 2009

Miami. (Florida)

Miami är den största staden i den amerikanska delstaten Floridas sydöstra hörn. Miami ligger längs Floridas atlantkust, ner mot den långsmala kustvägen till Key West. Staden har en yta av 143,1 kvadratkilometer och en befolkning som uppgår till 386 417 invånare (2005). Storstadsområdet Miami-Fort Lauderdale-Miami Beach har 5 463 857 invånare (2006). Större delen av den vidsträckta staden tillhör Miami-Dade County.
Miami är en av USA:s absolut viktigaste hamnstäder. De flesta av de västindiska nöjeskryssningarna utgår från staden.
Den absolut största etniska minoritetsgruppen i Miami är latinamerikaner, en heterogen grupp som dessutom växer långt snabbare än vita, "europeiska" amerikaner i området. Ett betydande antal av latinamerikanerna är illegala invandrare som sökt sig till USA för ett bättre liv. Kubanerna är kanske mest märkbara bland de många latinamerikanska grupperna. En stor del av dessa kubaner kom till Miami under 1960-talet, efter Fidel Castros maktövertagande. Stadsdelen Little Havana är kubanernas "eget" distrikt och här hörs mer spanska än engelska. Spanskan har överhuvudtaget fått snudd på officiell status bredvid engelskan i Miami p.g.a. den stora delen spansktalande. På 1980-talet kom en ny våg med latinamerikanska immigranter, denna gång från till exempel Centralamerika och Colombia. Till följd av den stora invandringen från främt Kuba är Karibisk spanska den vanligaste spanska dialekten i staden. De latinamerikanska influenserna präglar Miamis nöjes- och kulturliv. Staden är faktiskt en av de viktigaste platserna för den latinamerikanska världens television-, musik- och övrig underhållningsproduktion.
Ca 22% av de boende i staden är afroamerikaner, många av dem invandrare från Karibien. Av miamiborna lever ca 29% under fattigdomsgränsen, vilket enligt United States Census Bureau gör staden till en av landets fattigaste. Som en kontrast till detta ser man också iögonfallande rikedom i Miami-området, inte minst i lyxvillornas Coral Gables. Miami har ett tropiskt klimat med heta, fuktiga och nederbördsrika somrar och varma, torrare vintrar. Temperaturerna på sommaren ligger stadigt runt 33°C dagtid och runt 24°C nattetid. Resten av året är temperaturerna drygt 23-26°C dagtid och 16-19°C nattetid med lägre luftfuktighet.
Årsnederbörden är omkring 1600 mm där det mesta sker på sommaren och hösten i samband med kraftiga snabba åskskurar. Regnigaste månaden är Augusti med 219 mm och den torraste är januari med 48 mm regn.

Upplagd av Bengt kl. lördag, september 05, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)