Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 21 mars 2011

Aubais, Languedoc-Roussillon. (Frankrike)

AUBAIS är en kommun i Gard departementet i södra Frankrike .

Den lilla staden ligger i en ca 20 km från Nîmes och Aigues-Mortes . Rekreationsområdet i La Grande-Motte nås också på ett avstånd av ca 20 km.

Domineras av en något försummad slott från renässansen och barocken den medeltida staden ligger på en ås och erbjudanden från vissa platser en vacker utsikt över vingårdarna och kullarna i området upp till floden Vidourle . I närheten AUBAIS finner besökaren utgrävningarna av gallo-romerska oppidum Ambrussum med ett enda valv av en romersk bro över floden Vidourle som målades av den franske målaren Gustave Courbet när han vandrade på den tiden Languedoc. Courbet tidigare rutt kan idag vandrade på den officiella leden Route Courbet .

Långt innan den romerska ockupationen, finns lämningar av bostäder på platsen AUBAIS, men praktiskt taget ingenting, då närma medeltiden. Första gången det specifika ordet Albaisa (Alba, inspirerade av den vita klippan där byn ligger) är uppvuxen i 1096, som markerar den verkliga början av byns identitet. Det sammanfaller med byggandet av ett vakttorn följde några hundra år senare av ett slott och errection av några hus på platsen för den nuvarande Place des Halles .
I det trettonde århundradet AUBAIS hade två höga torn feudalsquare, föregångaren till den norra flygeln av det nuvarande slottet, omkring dem delades ett par hus. Samtidigt Kvarnen Quarry byggdes upp på stranden av floden Vidourle - i dag fortfarande på territoriet i AUBAIS.


Designad för fräsning spannmål, besökaren fortfarande finner det machicolations stenarna och chefer som är kvar. Vackert restaurerade dag är det en utställning och fritid webbplatsen och dess vatten är inställningen för kanot-kajak klubb. Chapel of St Nazaire Massillargues socken i AUBAIS var också för första gången nämns i det trettonde århundradet och är fortfarande öppen för dyrkan under speciella evenemang.

I det fjortonde århundradet och följande byn sufferd liksom många andra olika gissel som pest, krig och rån innan de återföds i XVlth talet till en mer normal aktivitet.
I det sjuttonde århundradet baron Louis de Baschi , en toskansk infödd, började bygga den centrala kåren och trappan till slottet, men eftersom protestantiska, avbröts arbetet och lämnade landet efter återkallande av ediktet i Nantes . Hans son, Charles Baschi , vars mark ligger i Marquessate AUBAIS fortsatte byggandet av slottet med sina två flyglar, och utvidgade domstolen i ära. Mycket ned av revolutionen och med tiden tillhör 19 olika ägare, slott drabbades av försummelse. Länderna av markisen av AUBAIS sträckte långt utanför staden, som omfattar sådana Gavernes, Christin, Junas ..., och boende i Center AUBAIS stolt uppger att de var AUBAIS MEMA (AUBAIS av samma). Termen kommer från att inkluderas på skyltarna in i byn.

Upplagd av Bengt kl. måndag, mars 21, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)