Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 26 mars 2011

Billnäs. (Finland)

Billnäs (fi: Pinjainen) är en gammal bruksort i Raseborgs stad, belägen vid Kungsvägen. Dess tillkomst är såsom många andra orter i Pojo förknippad med öppnandet av ett järnbruk. I Billnäs fall 1641 då bergmästaren Carl Billsten fick privilegierna att driva bruket vid Karisån.


Billnäs heter Pinjainen på finska, men namnformen Billnäs används även av de finskspråkiga när man talar om den forna bruksortens äldsta delar vid Hammarsmeds- och Bruksvägen, som har välvårdade bruksbyggnader att bese. De äldsta bostads- och ekonomibyggnaderna är från 1700-talet och Billnäs har tilldelats Europa Nostra-priset för vårdandet av dessa. Villa Billnäs är beläget i Billnäs.

Efter att bergmästaren Carl Billsten, tillhörande en tysk svensk släkt, hade fått sina privilegier att öppna ett bruk vid det då 7 meter höga vattenfallet vid Billnäs, uppfördes på 1640-talet en masugn och två stångjärnshamrar vid vattenfallet. Billsten deltog också i grundläggandet av Fagerviks bruk. Dessa två nämnda bruk övergick 1723 till släkten Hising, adlad Hisinger, från Köping i Västmanland. Det var bröderna Johan Wilhem och Michael Hising som övertog verksamheten. Johan Hising grundade på Billnäs bl a Finlands första trädgårdsskola.

Billnäs fabriker, som drabbades ofta av olyckor såsom eld och krig, kom dock att överlåtas 1898 och fick namnet Billnäs bruks aktiebolag. Det lade masugnsdriften och hammarverken och koncentrerade sig på manufaktursmide, såsom yxor, bilor och jordbearbetningsredskap, hyvelbett och stämjärn i början av 1900-talet. Det erforderliga järnet togs från inhemska bruk, medan stålet importerades från Sverige. Man skaffade sig även ett sågverk, som sågade virke för eget behov, då man även 1909 upptog fabrikation av kontorsmöbler av vissa standardiserade modeller. Till bruket tillhörde i början av 1900-talet även 1200 hektar mark, samt ett stort byggnadsbestånd i Billnäs för de cirka halvtannat tusental personer som var beroende av Billnäs bruk för sin försörjning.

Billnäs Bruks Aktiebolags aktiemajoritet övergick åren 1918-1920 till Oy Fiskars Ab och ändrade 1935 namn till O.Y. Billnäs A.B. Fabrikerna blev en officiell del av aktiebolaget Fiskars under två etapper, delvis 1957 och slutligen helt sammanfogat 1970. Sistnämnda år slutade man även tillverka kontorsmöbler i Billnäs. Fiskars verksamhet i den äldre industrimiljön i Billnäs upphörde i huvudsak 1989, då en stor del verksamheten flyttades till nya lokaler ca en halv kilometer bort, mot Karis. Den sista industrin i gamla Billnäs kom dock att avvecklas först 2002, då även produktionsverktygsfabriken Tooling flyttades i anslutning till saxfabriken. Den gamla bruksmiljön i Billnäs ingår, tillsammans med andra bruksmiljöer i Pojo kommun under namnet Pojo bruk, i ett av Finlands 27 nationallandskap.

Upplagd av Bengt kl. lördag, mars 26, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)