Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 17 mars 2011

Rjukan. ( Norge )

Rjukan är en stad och administrativt centrum i Tinn kommun i Telemark ( Norge ). Det är beläget i Vestfjorddalen, mellan Møsvatn och Tinnsjå , och fick sitt namn efter Rjukanfossen ("The Smoking Waterfall") väster om staden. Den Tinn kommun beviljade rådet township status för Rjukan 1996. Staden har 3 386 invånare (januari 2007).

Rjukan var tidigare en betydande industriellt centrum i Telemark, och staden grundades mellan 1905 och 1916 då Norsk Hydro började salpeter (gödningsmedel) produktionen där. Rjukan valdes därför Rjukanfossen, en 104-meters vattenfall, förutsatt att lätt metod för att generera stora mängder el. Mannen med idén att använda Rjukan faller var Sam Eyde , grundare av Hydro. Det beräknas att han tillsammans med A / S Rjukanfoss (senare Norsk Hydro ) används ca 2 gånger den nationella budgeten i Norge att bygga Rjukan och att det var på toppen ca. 12.000 arbetare (Rallare) från Sverige, Danmark och Finland samt Norge bygga fabrikerna och staden.


År 1934 Norsk Hydro byggt vad var vid den tiden världens största kraftverk vid Vemork i Rjukan, och med den en väte anläggning. En biprodukt av väte produktion via vatten elektrolys var tungt vatten . Det var den senare Nobelpriset vinnaren Odd Hassel som berättade Norsk Hydro att de var i själva verket producerar tungt vatten . Norsk Hydro drevs av tyskarna under andra världskriget , och senare saboterade flera gånger av norska motståndsrörelsen och allierade .

Idag kraftverket vid Vemork har gjorts i norska Industrifacket museum där historien om Rjukan och en historia av industriarbete visas, förutom historien om kriget och sabotage ansluten till den.

Unika metall kor vid sidan av bron i Vemork, direkt nedanför NorskHydro stationen, dekorerad med elektriska lampor.
Efter 1960, de flesta av salpeter i Rjukan flyttades produktionen till Norsk Hydro fabriker på Herøya i Porsgrunn . Vissa industri finns fortfarande kvar i Rjukan, bland dem Scan Alloys .
Rjukan har en lång historia av turism. Turisterna har kommit till den trånga dalen i över ett sekel. Den Rjukanfossen vattenfall är ett känt landmärke i Norge, och har skildrats av flera kända konstnärer. Området har bra terräng för skidåkning, och staden är en bra utgångspunkt för vandringar på Hardangervidda platå. På 1860-talet, av Rjukan vattenfall var Krokan norska fjällen Touring Association 's (DNT) första stugan.

Efter vattenfallet var utnyttjas för vattenkraftproduktion stugan såldes. Idag är det åter öppnas, belägen vid huvudvägen från Rjukan ( Tinn ) till Vinje . Under senare år Rjukan har blivit berömt för sin isklättring möjligheter. Säsongen är lång, från november till april och vattenfallen är många och varierande.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, mars 17, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)