Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 14 mars 2011

Oppdal, Sor-Trondelag. (Norge)

Oppdal är en by och kommun i Sør-Trøndelag län , Norge . Det är en del av Dovre regionen . Administrativt centrum i kommunen ligger byn Oppdal. Andra byar i kommunen omfattar Lønset , Vognillan , Fagerhaug och Holan . Den Oppdal flygplats, Fagerhaug ligger i nordöstra delen av kommunen.


Byn Oppdal ligger i skärningspunkten mellan Europeiska E6 och norska riksväg 70 i Drivdalen dalen. Den Oppdal Station på Dovrebanen järnvägen är också i byn. Oppdal kyrka ligger strax väster om byn. Den 3,8-kvadrat-kilometer (1,5 m.ö.h.) by har en befolkning (2009) av 3.924. Den befolkningstäthet i byn är 1.033 invånare per kvadratkilometer (2680 / ²).

Oppdal etablerades som en kommun den 1 januari 1838. De kommungränser har inte ändrats sedan dess.

Kommunen (ursprungligen församling ) är döpt efter det gamla Oppdal gården, eftersom det är där kyrkan var belägen. Den fornnordiska formen av namnet var Uppdalr . Det första elementet är UPP som betyder "övre" och det sista elementet är dalr som betyder " dal "eller" Dale ". Historiskt namn var stavat också Opdal .

Den coat-of-vapen är från modern tid. De gavs den 19 februari 1982. Armarna representerar en korsning, eftersom Oppdal är ett viktigt centrum för handel och transport. Tre viktiga vägar att gå till Trondheim , Dombås och Sunndalsøra kors här, och historiskt område användes för sammankomster, på grund av detta faktum.

Den Norska kyrkan har tre församlingar (sokn) inom kommunen Oppdal. Det är en del av prostgården ( prostitution ) i Gauldal och stift Nidaros .

Oppdal är en alpin gemenskap med rötter tillbaka till den norska järnåldern . Dess placering verkar bygger på att det är vid ett vägskäl för trafik från Trondheim , det Dovrefjell bergskedjan, och Sunndal på västkusten. Detta återspeglas i de tre strålar i pälsen-of-vapen.
Oppdal var först bosatte tid innan 600 CE . Då fanns det cirka 50 gårdar i området, och detta antal ökade med cirka 20 fler i vikingatiden . Det finns rester av över 700 hedniska gravhögar från tiden på Vang, där smycken och andra delar från brittiska öarna hittades. Detta tyder på att området var relativt välbeställda och deltog i Viking handeln. Mycket av det välstånd som sannolikt härrör från tillgången till spelet, både i området och från närliggande bergskedjor. Flera spel fällor kan fortfarande ses i bergen runt Oppdal, särskilt diken för renar , och det har varit mer än 80 fynd av minst två olika typer av pilspetsar i området.

Arkeologiska fynd i Oppdal tyder på att det var mindre uttalade ekonomiska skillnaderna i Oppdal än på andra håll i Norge. Gemensamma insatser för att hålla bort svält och dela bördorna förefaller ha varit vanligt genom flera århundraden.
Under den kristna eran, helgedomar och gravemounds var hedniska ersatts av kyrkor och kapell. Fem landsbygden kyrkor byggdes i Oppdal vid den tiden, i Vang, Albu, Lønset, Lo, och Nordskogen. Den Oppdal kyrkan , byggd för att ersätta ett tidigare Stavkirke år 1653, står i dag.

Oppdal var ett stopp för pilgrimer på väg till S: t Olav helgedom i Nidarosdomen i Trondheim under medeltiden . Som en följd av den tunga ström av pilgrimer som följde pilgrimsled före reformationen , kung Eystein uppfördes fjällstationer där pilgrimerna kunde hitta mat och husrum. Kongsvoll , som ligger på Driva floden längs vägen där pilgrimerna gått från den Gudbrandsdal dal i Oppdal var en av dessa stationer, och är fortfarande ett värdshus i dag. Drivstua, längre norrut, var en annan.

Oppdal var särskilt drabbade av Black Plague , vilket ledde till nedläggning av ett antal gårdar. Med en försämring av klimatet, 170 år senare gemenskapen inte hade återhämtat, och det fanns bara 35 gårdar och 350 personer kvar. Endast en kyrka i Vang var i bruk. Så sent som år 1742, i Oppdal dog människor av svält.

I början 17th century, öden vände Oppdal och befolkningen växte. Genom 1665, 2.200 människor levde i Oppdal, och en ny kyrka byggdes i Vang, i Oppdal kyrkan , som står i dag. Den Lønset Chapel och Fagerhaug Chapel har återupprättats, och Oppdal hus flera andra religiösa samfund. Sedan den 18: e talet invånare i Oppdal har gjort betydande investeringar i utbildning, som leder till upprättandet av flera små skolor på landsbygden och nyligen en high school.

I den 19-talet, ökad fertilitet och minskad dödlighet ledde till befolkningsökning som inte kunde upprätthållas av jordbruks-resurser. Många blev arrendatorer , och så småningom en stor del av människor från Oppdal emigrerade till USA. Befolkningen minskade fram till 1910, då järnvägen från Oslo till Trondheim via Dovre (den Dovrebanen linje) skapade sysselsättning och öppnade området för turism . År 1952, första skidlift den öppnade, och med fortsatta utbyggnader Oppdal erbjuder nu ett av Norges största downhill nätverk.

Inga kommentarer: