Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 17 mars 2011

Villa Park. (England)

Villa Park beläget i stadsdelen Aston i Birmingham, England, är fotbollslaget Aston Villas hemmaarena. Stadion tar ungefär 46 000 åskådare och används ofta som neutral arena i semifinalerna i FA-cupen, då den är lagom stor och ligger centralt i Storbritannien. Villa Park brukar rankas som en av Storbritanniens finaste fotbollsarenor.

Aston Villa spelade sina tidigaste matcher (mellan 1874 och 1876) på Mid Victorian Aston Lower Grounds Amusement Park (eller bara Lower Grounds) som låg i närheten av Aston Hall. På den lilla stadion spelade man förutom fotboll, även lacrosse, cricket och anordnade cykeltävlingar. Arenan visade sig snabbt vara för liten när klubbens popularitet växte i och med framgångarna. Ordförande Georg Ramsey insåg detta och hyrde in laget på en större plan, Perry Barr. En lokal pub i närheten fick fungera som klubbhus. På Lower Grounds spelades fortfarande stora matcher, som Cup-semifinalen 1884 och 1890.


Efter 20 år på Perry Barr återvände 1897 ligasegrande Aston Villa till ett nyrenoverat Lower Park, senare känd som Villa Park. På den tiden tog arenan ungefär 18 000 åskådare. Den första matchen som spelade på den nyrenoverade arenan var en vänskapsmatch mot Blackburn. Aston Villa fick på den tiden betala en hyra på £250 per år för att utnyttja arenan. Efter första världskrigets slut började man att bygga om arenan igen. The Trinity Road Stand blev klar 1922, och invigdes av Hertigen av York. Villa Park blev helt färdigt i början av 1940-talet och den 2 mars 1946 slogs ett svårslaget rekord i Aston Villas historia. Hela 76 588 såg Aston Villa förlora mot Derby i sjätte omgången av FA-cupen.

1958 installerades elektrisk belysning på Villa Park. The Holte End fick tak 1962 och man byggde om Witton Lanes tak till en mer konventionell design. Holte End blev efter ombyggnaden den största kortsidesektionen i Europa, med plats för 13 600 åskådare. Inför fotbolls-VM 1966 genomfördes även en del upprustningar av Villa Park, och tre matcher spelades på arenan under världsmästerskapet.

Under det sena 1970-talet, när Aston Villa började etablera sig som ett topplag igen efter en tid i de lägre divisionerna, började planerna på en ombyggnad av arenan. I och med byggandet av North Stand blev hela Villa Park under tak för första gången i historien. Efter den tragiska Hillsborough-katastrofen 1989 blev man tvungen att bygga om arenan ytterligare. Man blev bland annat tvungen att sätta upp stolar på de gamla ståplatsläktarna. Detta resulterade i att Villafansen den 7 maj 1994 tog ett känslosamt farväl till sin gamla ståplats, The Holte End. Värmeslingor installerades inte förrän i juni 1996, precis efter EM matcherna som hölls där. Den senaste ombyggnationen skedde under säsongen 2000/2001, då The Trinity Road Stand byggdes.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, mars 17, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)