Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 22 mars 2011

Zoetermeer. (Nederländerna)

Zoetermeer är en stad i västra Nederländerna , i provinsen Zuid-Holland . Kommunen täcker en yta på 37,06 km ² (varav 2,15 km ² är vatten). En liten by fram till slutet av 1960-talet hade det 6.392 invånare år 1950. Den 1 januari 2010 hade detta ökat till 121,580, vilket gör den till tredje största tätorten i provinsen Zuid-Holland , efter Rotterdam och Haag , och den största förorten Haag. Det är en del av Haaglanden storstadsregion.


Namnet "Zoetermeer" (holländska för "Sweet Lake") hänvisar till tidigare friska sjön norr om staden (regenererat i 1614).

I det tionde århundradet Zoetermeer var en liten by, i första hand hem till jordbrukare och fiskare. På 13-talet en by centrum bildades, som fortfarande existerar som den historiska Dorpsstraat. Förrän den 17: talet fanns en sjö, kallad Zoetermeer. En påminnelse om detta är "Noord Aa" vid den norra utkanten av staden, var en konstgjord sjö skapas när ton sand behövdes som byggnadsmaterial för grunden för nya bostäder utveckling, och området norr om Zoetermeer som en bra källa.

Fram till 1935 byns centrum var uppdelad i två byar, Zoetermeer och Zegwaard. Levnadsstandarden vid den tidpunkten sades vara högre i Zoetermeer än i Zegwaard. Seghwaert, en äldre sätt att stavningen av Zegwaard, är nu namnet på ett område utanför den gamla byns centrum.

Zoetermeer började växa något när den första tågtrafiken kom runt 1868. Några decennier senare Numico fabriken startade i närheten av stationen. Den verkliga tillväxten började 1966 då det fanns ett akut behov av hus från människor runt om i Haag. Från och med då började de bygga nya kvarteren runt den gamla byns centrum, så Zoetermeer började växa och blev stad under tiden.

Även Zoetermeer numera har bilden av en modern stad, det finns fortfarande rester av det förflutna. Liksom den gamla byns centrum med sina små hus och kyrkan med senmedeltida 15: e århundradet klocktornet (på bild, trälock från 1642), och de gamla gårdarna, omgiven av moderna hus nuförtiden.
Lake Dobbe delar den gamla staden från det nya centrum, med den medeltida byn centrum på ena sidan av sjön och den moderna höghus och skyskrapor på andra sidan.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, mars 22, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)