Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 24 mars 2011

Liepaja. (Lettland)

Liepāja, historisk variant : Libau , är en stad i västra Lettland , som ligger på Östersjöns direkt vid 21 ° E och administrativt centrum i Liepāja distrikt . Det är den största staden i regionen Kurzeme Lettland, den tredje största staden i Lettland efter Riga och Daugavpils och en viktig isfria hamnen . Från den 1 januari 2010 hade Liepāja en befolkning på omkring 83.000.
Liepāja är känd i hela Lettland som "Staden där vinden är född", möjligen på grund av de ständiga havsbrisen. En sång med samma namn ( lettiska : Pilsēta, kura piedzimst vējš bestod av Imants Kalnins och har blivit den hymn av staden. Rykte Liepāja som blåsigaste stad i Lettland har ytterligare stöd som det största vindkraftverket i Lettland (33 Enercon vindkraftverk) byggdes i närheten.


Den statsvapen Liepāja antogs fyra dagar efter det fick stadsrättigheter den 18 mars 1625. Dessa beskrivs som "på en silver bakgrund, lejonet av Kurzeme med ett delat svans, som lutar sig på en lind ( lettiska : Liepa ) träd med frambenen ". Flaggan för Liepāja har statsvapnet i mitten, med rött i den övre halvan och grön i botten.

Efter Lettland återvann sin självständighet, har Liepāja arbetat hårt för att byta från en militär stad till en modern hamnstad (nu markerade på kartor över Europa efter sekretess från sovjettiden). Den kommersiella hamnen öppnades 1991, och 1994 den sista ryska trupperna lämnade Liepaja.

Sedan dess har Liepāja engagerad i internationellt samarbete, har associerats med 10 dubbla och städer partner och är en aktiv partner i flera nätverk för samarbete. Anläggningar förbättras som staden är värd för Lettlands största marina flottilj , den största lager av ammunition och vapen i de baltiska staterna, och de huvudsakliga försörjning mitten av den lettiska armén.
I början av 21 : a århundradet många ambitiösa byggprojekt planerades för staden, inklusive byggandet av Nato militärbas, den största nöjesparken i Baltikum - Östersjön Park - och en modern konsertsal, "Lielais Dzintars", men de flesta av dessa projekt har inte förverkligats på grund av ekonomiska och politiska faktorer. Å andra sidan, av den tidigare planerade projekten var några avslutats. Det svenska företaget Capital Cooling insåg staden kylning planen och Liepaja fjärrvärmenätet renoverades i samarbete med det franska företaget Dalkia och ryska bolaget Gazprom . Under 2008 ministerråd Lettland beslutade att bygga kol kraftvärme 400 MW kraftverk nära Liepāja.

Under 2006 drottning Beatrix av Nederländerna , en direkt ättling till Jakob Kettler besökt Liepaja.

Inga kommentarer: