Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 17 mars 2010

Enebyberg.

Enebyberg är den nordligaste kommundelen i Danderyds kommun. Enebyberg har cirka 5000 invånare och är, liksom merparten av Danderyds kommun (Danderyd, Djursholm och Stocksund), ett villasamhälle. Bebyggelsen gränsar till Skarpäng, Roslags Näsby och Lahäll i den angränsande kommunen Täby, samt Rinkebyskogen. När man talar om befolkningsstatistisk på tätortsnivå så ingår Enebyberg i tätorten Täby. Enebyberg är postort motsvarande kommundelen. Eneby by har rötter ända tillbaks till vikigatiden. Byn omnämns i skrift för första gången i ett domsbrev som är daterat den 28 maj 1354. Då fanns tre hushåll i byn, som då låg några hundra meter väster om den nuvarande Enebybergs gård. Under 1500-, 1600- och 1700-talen hörde byn huvudsakligen till Djursholmsgodset, som ägdes av släkten Banér.
År 1769 förvärvade bryggaren Anders Berg Västergården i Eneby by. Han uppförde den nuvarande huvudbyggnaden vid mitten av 1770-talet. Gården ligger i den västra delen av det nuvarande samhället, intill Rinkebyskogen. Traditionen säger att Anders Berg gav gården sitt nuvarande namn, Enebybergs gård genom att kombinera Eneby med sitt efternamn. Den uppgiften är dock obekräftad. Efterledet ”berg” syftar enligt vissa teorier istället på en numera bortsprängd kulle intill gården. Första gången som gårdsnamnet Enebyberg förekommer är i ett husförhörsprotokoll från 1771.
Genom senare köp kom hela Eneby by att så småningom uppgå i Enebybergs gård. Efter några ägarskiften kom gården 1780 i notarien Thure Liebmans ägo. Han byggde på huvudbyggnaden med en andra våning. År 1787 byggdes flygelbyggnaderna. Även under 1800-talet bytte gården ägare vid flera tillfällen. Enebybergs moderna historia börjar 1906, då den dåvarande ägaren av Enebybergs gård, direktör Ernst Kihlberg, började stycka av gårdens ägor mellan Täbyvägen, Gamla Norrtäljevägen och gränsen mot Täby socken. Han planerade en villastad i anslutning till Roslagsbanan. Några årtionden tidigare hade liknande villastadsprojekt etablerats i bland annat de näraliggande områdena Djursholm och Stocksund. Ungefär samtidigt påbörjades även utbyggnaden av Enebybergs grannort Roslags Näsby.
Året därpå, 1907, bildades AB Enebybergs villastad på initiativ av Kihlberg. Därefter inleddes tomtförsäljningen. För att tillhandahålla och försälja byggnadsmaterial direkt på platsen lät bolaget uppföra en såg med hyvel invid Enebybergs gård. År 1909 fick järnvägen (nuvarande Roslagsbanan) en station i utkanten av samhället. Allt fler tomter såldes och samhället växte. År 1914 hade bebyggelsen blivit så omfattande att Enebyberg kunde bilda municipalsamhälle.
Utvecklingen kom emellertid att stanna av under första världskriget. En första stadsplan över området upprättades 1921 av kommunala kartbyrån, företrädd av ingenjör Conrad Lundberg. Då bestod villaområdet endast av ett 80-tal villor. Den färdiga stadsplanen från 1923 kom dock att omfatta inte mindre cirka 550 tomter.
Inledningvis koncentrerades villabebyggelsen till det nuvarande samhällets östra delar, mellan järnvägen och den gamla landsvägen mot Täby och Roslagen. Samhället utvidgades under 1930-talet med området väster om Breda vägen i sydvästra Enebyberg. Under 1940-talet hade slutligen alla tomter i samhället blivit bebyggda.
Ny mark kom därefter inte att exploateras förrän i slutet av 1960-talet. Utvidgningen fortsatte under 1970-talet då rad- och kedjehusområden, bland annat Eneby Gårds-området (kedjehus uppförda av Skanska), samt ett litet affärs- och servicecentrum tillkom i västra Enebyberg.

Inga kommentarer: