Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 18 mars 2010

Rotebro.

Rotebro är den nordligaste kommundelen i Sollentuna kommun, Stockholms län.

Jästfabriken (numera Sveriges enda) flyttade hit på 1890-talet från Alkärret vid Brunnsviken. Tidigare var Wesströms verktygsfabrik vid Norrvikens strand och Goljes gummeringsfabrik på Ebba Brahes Väg viktiga industrier i Rotebro.
Namnen Rotebro och Rotsunda härrör från att här fanns en bro över ett sund i Jutekärret, numera Edsån. Detta var en samlingsplats vid orostider då den militära "roten" kallades in. Ån förbinder Edssjön med sjön Norrviken. Ån är egentligen en grävd kanal genom det gamla Jutekärret, som torrlades i samband med att Norrviken sänktes i mitten av 1800-talet, för att komma åt åkermark. Strax norr om ån finns kullen med fornborgen som minner om slaget vid Rotebro, där Sten Sture slogs mot danskarna. Vid bron över ån låg en gästgivargård, som den 18 september 1971 (Göransson: Det gamla Rotebro; Sollentuna Hembygdsförening 1985) brann i vådeld en kort tid efter att kommunen beslutat att bevara den som konsthantverksgård.


Rotebro delas av järnvägen i två delar, Rotsunda och Gillbo, som sedan mitten av 1990-talet endast har en gångförbindelse med varandra.
Invid stationen ligger Rotebro centrum, ett bygge från 1970-talet, kompletterat med bostadshus från omkring 2000. Där finns bland annat grillkiosk, livsmedelsbutik, restaurang, bank och tandläkare. Alldeles bakom Centrum ligger Mikaelskolan, Hertig Karls Friskola och Brageskolan (Tal och språkcentrum) i nedlagda Rotebroskolans lokaler. Längre upp i Gillbo finns Gillboskolan sedan början av 1900-talet, men som under åren byggts ut och idag är en av kommunens största skolor.
Tre golfbanor finns: Svartinge Golf AB (endast öppen för medlemmar och deras gäster), Rotebro Golf pay&play och Sollentuna GK:s golfbana. På vintern dras skidspår upp på samtliga tre banor till en sammanlagd längd av ca 15 kilometer. Idrottsalliansen Rotebro IS har tre underföreningar för respektive fotboll, innebandy och orientering.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, mars 18, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)