Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 13 juni 2009

(fortsätning från Birsta) Sköns kyrka.

Sköns kyrka är en kyrkobyggnad i Sköns församling i Härnösands stift. Den finns cirka 10 km norr om Sundsvall och ligger på höjden ovanför Birsta köpcentrum och IKEA. Den ursprungliga kyrkan var en stenkyrka som troligen byggdes på 1100-talet. Den var helgad åt S:t Per och var en så kallad försvarskyrka och hade troligen två torn. Kyrkan revs 1848. Nuvarande kyrka invigdes 1850. Den är en salkyrka med torn i väster och kor i öster och uppfördes under ledning av Jacob Norin. I kyrkan finns en gotländsk dopfunt i kalksten daterad till 1100-talet. Två runstenar står intill kyrkan. Totalt 14 runstenar har man hittills hittat i Medelpad. Sköns socken i Medelpad var under medeltiden en rik jordbruksbygd som tillsammans med Selånger utgjorde Medelpads maktcentrum, i kyrkligt såväl som världsligt avseende. Socknen blev år 1884 landskommun, och ombildades år 1948 till köping. 1965 uppgick Sköns köping i staden Sundsvall, vilken 1971 blev Sundsvalls kommun. Den industriella revolutionen inleddes i Sverige med ångsågverken längs norrlandskusten, och den första ångsågen startade i Tunadal i Sköns socken 1849. Den ursprungliga lokalbefolkningen fortsatte att ägna sig åt jordbruk, utan istället rekryterades sågverksarbetare i huvudsak från andra delar av landet. Till följd av detta ökade befolkningen i Skön från knappt 900 personer år 1840 till 11 000 år 1890. År 1917 överträffades folkmängden i Sköns socken endast av några få socknar i Södra Sverige.Vid bildandet av Sköns landskommun år 1884 inrättades municipalsamhället Skönsmon och tio år senare ytterligare två municipalsamhällen, nämligen Gångviken och Skönsberg. Municipalsamhällena upphörde år 1948, då Skönsmon inkorporerades med Sundsvalls stad, medan resten av kommunen ombildades till Sköns köping. Skön bestod 1650 såväl som 1947 av följande byar, från norr: Finsta, Sund, Birsta, Västland, Målås, Maland, Öråker, Härsta, Ljusta (idag Östra Birsta, väster om nuvarande Ljustadalen), Berge, Römsta, Hugsta,Hammal, Råsta, Hillsta, Gudmundsbyn, Färsta, Knölsta, Näs, Filland (idag Filla), Gärde, Högom (mellan nuvarande Bosvedjan och Bydalen), Valknytt, Tunaby, Tunabäck, Byn (vid bensinmacken i nuvarande Bydalen) och Korsta. Vid skattläggningen 1650 fanns ytterligare två byar, nämligen Gran och Stafre, som senare sammanslogs till Prästbordet.
År 1947 fanns dessutom följande orter, från norr räknat: Skönviks sågverk, Gångvikens municipalsamhälle, Sundsbruk, Sunds sågverk, Johannedals sågverk, Näs lastageplats, den s.k. Fillandsgropen och Hollandslinan, Tunadals sågverk, Korstagropen med Hollnadslinan, Pettersvik (Numera Petersvik), Ortviken och Killingholmen, samt Heffners eller Skönsbergs municipalsamhälle. Skönsmon kom till på 1600-talet genom köp av bönder i området. Haga tillhörde ursprungligen Byn, men införlivades med Skönsbergs municipalsamhälle 1929, och överfördes till Sundsvalls stad 1948.


1 kommentar:

Anonym sa...

Upptäckte denna sida av en slump.Tillbringade mina första år i Byn(Bydalen),nästa 8 år i Tunaby,så 6 år i Haga ,resterande tid jag hittills levt, i Umeå.Hoppas på en fortsättning!Släkt finns fortfarande i Målås,Tösta,Tunadal och i Sundsvalltrakten i stort.Både jag och min mor är konfirmerade i Sköns ka. ,där hon,morfar,mormor och syster(en av5)vilar.Far,farfar,farmor och div.annan släkt ligger begravda i Bydalens kyrkogård.Man kan nog påstå att mina rötter är väl förankrade i Sundsvalls mylla!M.v.h. Mona L.Z.