Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 9 augusti 2009

Ytterby.


Ytterby är ett stationssamhälle och del av Kungälv i Bohuslän, Västra Götalands län. Den tidigare egna tätorten Ytterby är enligt SCB en del av Kungälvs tätort, eftersom de båda tätorterna alltmer har växt ihop.
Ytterby ingår idag (2008) i Kungälvs kommun, men var tidigare en egen kommun inom Ytterby församlings gränser med en mycket gammal historia. Inom Ytterby församlings gränser låg den gamla staden Kongahälla, som omtalas redan i de gamla isländska sagorna. Här ligger Bohusläns näst största gravfält, med gravar från exempelvis vikingatiden, men även tidigare. Vidare finns hällristningar från bronsåldern samt Bohusläns och möjligen det forntida Norges första kyrka. Kongahällas ursprung hittas med stor sannolikhet i Ytterby, utifrån den kungsgård som har legat i anslutning till gårdsgravfältet vid hällen Västra Porten - Stora Smällen som dominerar landskapet vid Nordre älv. För det arkeologiska materialet i det medeltida Kongahälla är inte äldre än från decennierna före 1100, medan de senaste årens arkeologiska utgrävningar omkring gravfältet uppvisar en stadigvarande bosättning alltsedan bronsåldern. Man antar att den norske konungen Olof Kyrre anlägger staden Kongahälla omkring 1080, några kilometer öster om kungsgården, på andra sidan åsen. Att det är en anlagd stad bevisas av att den äldsta bebyggelsen består av reglerade tomter kring en lång gata vid älven. Staden kom att överta kungsgårdens namn, medan kungsgården i Ytterby med tiden kom att heta Lilla Kongahälla eller Yttre Kongahälla, sedermera Ytterby. Liknande exempel hittar vi i det medeltida Sverige, där Gamla Uppsala, Forn-Sigtuna och Vadstena, ursprungligen namn på kungsgårdar, blev namn på köpstäder. Arkeologen Kristina Bengtsson har under 2000-talet lett forskningsutgrävningar av boplatslämningar intill gravfältet i Ytterby och vilka kommer att fortsätta flera år framöver. Utgrävningarna går under namnet Kungahällaprojektet vars huvudmål är att hitta den vikingatida kungsgården, som enligt medeltida källor bör ha legat i området och som beboddes tidvis av Olav Tryggvasson, Olav den helige, Harald Hårdråde med flera. År 2008 gräver Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Göteborgs universitet på två ställen, där den svarta jorden ställvis är cirka 1,5 meter djup och fyndförande från marknivån ned till den sterila sanden.
Kungsgården har troligtvis föregåtts av en stormannagård som har existerat århundradena före, innan den övertogs av den norska konungamakten med nyvunna maktanspråk på det sydligaste av Bohuslän, då större delen av det som idag går under namnet Göteborgs kommun var danskt fram till 1200-talets mitt. Norska kungamaktens fysiska närvaro i treriksgränsområdet var betydelsefull, då även Sverige som låg öster om Göta älv under denna tid hade maktintressen därstädes.
Med tiden kom kungsgårdens ägor övergå till Augustinerklostret i Kongahälla, själva klosterkyrkan uppbyggd under senare delen av 1100-talet på marker som Sigurd Jorsalafar i början av samma sekel hade förstärkt staden med ett kastell med vallgrav. Medan staden hade fått kungsgårdens ursprungliga namn kom den gamla kungsgården att bli tillhörigt kastellets domäner såsom Kastell ladugård och då kungamakten donerade detta till Augustinerorden, vars kloster fick namnet Kastala kloster och var beläget i staden Kongahälla, fick dess ladugård namnet Kastellegården. Ladugården var skattinsamlingsplats för alla grödor och andra naturaprodukter som klostrets alla egendomar á 275 mantal inbringade. Nuvarande Kastellegården vid ruinerna av Kongahälla uppkom inte förrän först på 1620-talet, tillhörigt Bohus fästning i samband med att staden flyttades till dagens Kungälv. Efter reformationen åter till kronan tillhöriga ladugården flyttades från Ytterby till den medeltida stadens plats. I samband med att Bohuslän tillföll Sverige 1658 blev gården först kungsgård åt guvernören över Bohuslän, vid namn Harald Stake. Mellan åren 1693-1821 användes gården såsom översteboställe och är numera en statlig arrendegård. Dock har idag ett flertal fastigheter i Ytterby namnet Kastellegården med vidhängande nummer.

Inga kommentarer: