Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 1 mars 2011

Mérida. (Spanien)

Mérida är huvudstaden i den spanska autonoma regionen Extremadura. Den ligger i provinsen Badajoz och har en befolkning på 55 713 invånare (1 januari 2006) och är den tredje största staden i Extremadura efter Badajoz och Cáceres.

Staden grundades år 25 f.Kr. under namnet Emerita Augusta (namnet Mérida är en utveckling av detta namn) efter kejsar Augustus order, för att skydda en passage och en bro över Guadianafloden. De första nybyggarna i staden var två meriterade romerska veteranlegioner från kriget i Cantabrien: Legio V Alaudae och Legio X Gemina. Kriget i Cantabrien 29-19 f.Kr. var slutstriden i erövringen av den iberiska halvön.


Staden blev huvudstad i den romerska provinsen Lusitania, och blev en av de viktigaste städerna i Romerska riket. I Mérida finns fler spår av den romerska arkitekturen än i någon annan stad i Spanien, de arkeologiska fynden i staden är sedan 1993 upptagna på UNESCOs världsarvslista.

Redan under Romerska riket utmärktes Emerita Augusta av att vara en betydande referenspunkt längs Silvervägen, den viktigaste kommersiella rutten på halvön. En av de faktorer som möjliggjorde den blomstrande framväxten av staden för tvåtusen år sedan var att staden samtidigt korsades av denna väg och av floden Guadiana.

Nuförtiden har staden återtagit sin karaktär av knutpunkt, det är i Mérida som de viktigaste motorvägarna i Spanien korsar varandr: A-5, som binder samman de två huvudstäderna på halvön (Madrid och Lissabon) och A-66, den gamla N630 som är den del av Silvervägen som förenar Gijón med Sevilla.

Bland de kvarvarande romerska monumenten finns Puente Romano, som är en bro över Guadaniafloden som fortfarande används av gående, tillsammans med en viktig befästning som användes för att försvara bron vid namn Alcazaba bevarade. Andra sevärdheter är Templo de Diana, ett torg (Forum), triumfbågen Arco de Trajan, resterna av en romersk cirkus Circo Romano de Mérida (som med måtten 417 x 112 meter var en av de större i romerska riket), akvedukterna Acueducto de Los Milagros och Acueducto de Rabos de Buey-San Lorenzo (av denna dock endast tre pelare), den romersk villan Casa de Mitreo, vattenreservoarerna Prosperina och Cornalvo, en amfiteater samt den romerska teatern där under sommaren hålls klassiska teaterföreställningar.

Inga kommentarer: