Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 23 oktober 2009

Hammarö.

Hammarö kommun är en kommun i Värmlands län. Centralort är Skoghall. Hammarö landskommun ombildades i samband med kommunreformen 1952 till Hammarö köping utan förändring av ytan. Efter reformen 1971, då köpingen blev Hammarö kommun, är kommunen en av två i Värmlands län som består av endast en gammal socken.
Ett förslag om en sammanslagning av Hammarö och Karlstads kommuner är framlagt till bägge kommunernas fullmäktige under år 2009. En eventuell folkomröstning kan ske 2010. Kommunen utgörs av en ö i Vänern och är till landytan Värmlands minsta kommun. Den ligger strax söder om Karlstad och består till stor del av naturskön skärgård, bland annat Hammarö sydspets med fyren, och Grytudden med St Olofsgrytan, där en pilgrimsled en gång började (som slutade i Trondheim). Det finns flera naturreservat (som Söön) och gott om fina badplatser. Ett flyttfågelstreck går över ön, och vid Hammarö sydspets finns en ringmärkningsstation. Hammarös näringsliv domineras av pappersbruket Skoghallsverken eller Skoghalls Bruk, i dag ägt av Stora Enso. Uddeholm hade på 1830-talet förvärvat udden vid Skoghall för att bygga en våg för att väga järn från bruken i norra Värmland, för att slippa tidsödande omlastningar. Vid Karlstads järnvåg skulle alla varor till och från Värmland vägas och det bildades ofta kö och vidare transportmedel fanns inte alltid tillgängligt. Med en egen våg i Skoghall kunde järnet vägas och lastas på båtar för vidare färd genom Vänern och Göta älv till Göteborg. Uddeholm anlade 1855-1856 även ett ångsågverk i närheten av järnvågen. Efter en brand i ett av bolagets sulfitfabriker 1914, beslöt Uddeholm att anlägga en ny fabrik. Under 1915-1918 anlades en sulfitfabrik vid udden i Skoghall. En god djuphamn, närheten till Klarälvens utlopp och tillgången till utmärkt vatten avgjorde placeringen, dessutom ägde Uddeholm sedan tidigare den mark där fabriken anlades. Fabriken tillverkade den första sulfitmassan den 25 oktober 1917. Pappersbruket, som är kommunens största arbetsgivare, tillverkar kartong främst för livsmedelsförpackningar, till exempel för mjölk. Brukets läge vid Klarälvens utlopp var i gamla tider idealiskt för flottning. Flottning till bruket upphörde först 1997. I dag får bruket sin träråvara på lastbilar. Bruket förses med ungefär 100 lastbilar träråvara per dygn.

Upplagd av Bengt kl. fredag, oktober 23, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)