Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 23 oktober 2009

Salzburg. (Österrike)

Salzburg är en stad i Österrike. Den är huvudstad i delstaten Salzburg och har 150.269 invånare (2007). Inräknat intilliggande områden i Bayern, Tyskland, är invånarantalet i Salzburg och dess närmaste omgivning omkring 210.000 (2006).
Salzburg är känd för sin barock-arkitektur, historia och som en inkörsport till Alperna. Gamla staden i Salzburg blev 1996 uppsatt på UNESCO:s Världsarvslista. Staden ligger på Salzach-flodens strandbanker på norra sidan av Alperna. Bergen i bakgrunden i söder kontrastrerar väl med de rullande låglandet i norr. Den närmsta alptoppen, Untersberg (1972 meter hög), ligger bara några få kilometer från stadens centrum. Innerstaden, eller gamla stan, domineras av barocktorn och många kyrkor. Området är omgärdat av två mindre berg, Mönchsberg och Kapuzinerberg. Staden ligger omkring 150 km öster om München i Tyskland och 300 km väster om Wien. En känd näraliggande ort på tyska sidan om gränsen är Berchtesgaden. De första som bosatte sig i Salzburgområdet var faktiskt Kelter. Omkring år 15 f.Kr. slog Romarna ihop de två skilda bosättningarna till en stad. Vid denna tid hette staden Juvavum och fick år 45 status som municipium.
Juvavum utvecklades till en viktig stad i den Romerska provinsen Noricum. Ett romersk-katolskt stift bildades i staden omkring år 700, vilket senare blev ett ärkestift med ansvar över Bayern.
Det ekonomiska välståndet i staden var under denna tid baserad på saltgruvorna. Ordet Salz i stadens namn är tyska för salt. Stadens flod var huvudåder för salttransporterna.
År 1077 uppfördes en fästning på order av ärkehertig Gebhard.
Fram till 1803 var ärkebiskopen i Salzburg makthavare i staden och över det omgivande landområdet. Olika ärkebiskopsprinsar satte sin prägel på staden, men den som påverkat mest var Wolf Dietrich. Han var i stora drag upphovsmannen bakom dagens stadssiluett och stod även bakom skapandet av Salzburgs katedral, Mirabellträdgården och andra landmärken. Markus Sittikus, som efterträdde Wolf Dietrich, bör också nämnas eftersom han lät uppföra slottet Hellbrunn med dess vattenpark. Hellbrunn är än idag ett omtyckt grönområde dit många Salzburgsbor söker sig på lediga dagar.

Upplagd av Bengt kl. fredag, oktober 23, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)