Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 29 oktober 2009

Hammenhög.

Hammenhög är en tätort i Simrishamns kommun i Skåne län, belägen på Österlen vid Riksväg 9, cirka 15 kilometer väster om Simrishamn. Under medeltiden skrevs socknens namn Hamundehögh, och där nämnes en sätesgård, som enligt ärkebiskop Nikolai Ragvalids brev från den 24 november 1378 ägdes av "Petrus Niklissen miles de Hamundahög".
Gravhögen i norra delen av Hammenhög: På nr 1 ligger på en liten kulle en gånggrift 12 alnar lång, 5 alnar bred, bildad av 12 på inre sidan flata stenar, till vilken leder en 9 alnar lång, 1 aln bred gång, bestående av 6 stenar. Åtskilliga stenar i kistan är 3 alnar höga. Överliggare saknas. Denna ansenliga fornlämning undersöktes omkring år 1854 av kyrkoherden Lundh, som däri anträffade en mängd djurben, skelett av människor, stenredskap etc; föremål som vanligen förefinnes i stenålderns gravar.
Hammenhög tillhörde Ingelstads härad och platsen för ett tingshus som färdigställdes på 1690-talet. Detta tingshus delades med Järrestads härads tingslag ända fram till 1873 då det bildades ett gemensamt tingslag.
Hammenhögs kyrka byggdes 1849 i romersk stil efter ritningar av C.G. Brunius.
Järnvägen, Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs järnväg (YGS:tOJ, invigdes 4:e oktober 1894, sista persontåget gick den 26:e september 1970 (godstrafiken Hammenhög-Gärsnäs lades ner 1984). Banan förstatligades 1941.
1340 Äldsta skriftliga namnbelägg enligt DAL
1711 Hammenhög nr 31, 34 och 37 (Gullåker, Mansdala & Olofsfält) anslagna till häradshövdingsboställe. Enligt guvernör Magnus Stenbocks resolution 1711 6/3.
1756 besöker Anders Tidström Hammenhög på sin skånska resa.
1759 Abraham Abrahamsson Hülphers reser genom byn på sin skånska resa.
1762 Storskifte sker i Hammenhögs socken.
1806 Enskifte i byn.
1810 Domaregården byggdes.
1843 Första skolan byggdes. Idag är det församlingshem.
1868 Sparbanken startades i Tingshuset som byggdes 1753.
1876 Västra skolan byggdes. Idag är det skolmuseum.
1881 Tingshuset byggdes för både bank och tinget. Arkitekt Peter Boisen (1836– 1908) i Ystad. Tingshuset är det tredje i Hammenhög. Det äldsta tingshuset, var beläget söder om gästgivaregården.


Sevärdheter:

Weibulls Trädgård
Hammings hög (Hamundahög). Grav från bronsåldern. Där sägs hövdingen Hamming vila. Hammenhög har fått sitt namn efter gravhögen.
Gånggriften. Grav från stenåldern.
Glimmingehus, Nordens bäst bevarade medeltidsborg.
Gunnarshög, gårdsbutik året runt med försäljning av raps- & linfröolja och gårdscafé på sommaren.
Statyen på torget heter "Lekande barn" är skapad av Karin Norelius och installerades 1968. Karin Norelius gick bort 1969.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, oktober 29, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)