Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 31 oktober 2009

Vårby.

Vårby är en kommundel i Huddinge kommun. Vårby är gemensamt namn för förorterna Vårby Gård och Masmo.
Landareal: 6,5 km²
Folkmängd: 9 152 invånare (1/1 2004)
Vårby skrevs förr Wardby (=vaktby). Högt uppe på Korpbergets udde ligger den vårdkase som är Huddinges vapen. Man tror att den vårdkasen stått som en varningseld in mot Mälaren.
Vårby är känt bland arkeologer för Vårbyskatten. Vårby gård är en förort till Stockholm i kommundelen Vårby i Huddinge kommun, belägen invid Mälarens östra strand. Den gränsar till Botkyrka och Ekerö kommuner samt Stockholms stad.
Området där Vårbybäckens vattensystem hade sitt utlopp i Mälaren har rika spår av bebyggelse alltsedan stenåldern. Vårby ("Warby" belagt första gången 1381) anses ha haft strategisk betydelse i skyddet av Helgös och Birkas handel - en så stor betydelse att det fått namn efter sin funktion "Vardh by" d.v.s. vakternas by. På 1680-talet ansågs det i den levande traditionen att den vårdkase av de fyra på Brunkeberg, på Kungshatt, på "Vårdbergets borg" och Bockholmssund, Ekerö som ingick i Mälarens inre försvarssystem gett namn åt byn. Vårbygodset har därmed under lång tid varit traktens huvudort där t ex Smista (dagens Skärholmen) och Sätra varit utgårdar.
Förorten har sedan fått sitt namn efter den herrgård som vad man känner till bl.a. tillhört medeltida adelsätten Kase (från Uppland), ätten Oxenstierna, varit kronohemman under Gustav Vasa, förlänad till kungens sekreterare adlad Oliveblad 1550 samt t.ex. Georg Henrik Jägerhorn (1747-1826).
Manbyggnaden från 1720-talet var i gott skick ännu i slutet av 1960-talet. Efter en långdragen strid om byggnadens framtid, vilket resulterade i systematisk vanvård, brann den ner 5 maj 1975. (Bild på herrgården finns bl a i Ahnlund, 1968)

Upplagd av Bengt kl. lördag, oktober 31, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)