Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 22 oktober 2009

Randers. (Danmark)

Randers är Danmarks sjätte största stad. Staden ligger på Jyllands östkust vid floden Gudenå 11 kilometer från flodens mynning i Randersfjorden.


Staden grundades under 1000-talet men det finns även äldre fynd från vikingatiden. Knut den helige präglade mynt i staden och år 1086 utbröt ett uppror mot honom i Randers. 1302 fick staden sina stadsprivilegier.

Under medeltiden var staden omgiven av en mur. Av denna mur finns inga spår kvar men gatunamn som Østervold, Nørreport, Vestervold, Lille Voldgade och andra namn visar vart den har gått. Under 1200-talet brann staden ned tre gånger, bland annat år 1246 när den brändes ned av Abel av Danmarks trupper i inbördeskriget mot Erik Plogpenning.

Vid en av gatorna i centrum ligger ett hus där den danske adelsmanne Niels Ebbesen enligt legenden dödade greve Gerhard III den 1 april 1340 under den tid när Danmark saknade kung (1332-1340) och hela landet var pantsatt till tyska adelsmän. Ebbesen dödades i ett slag nära Skanderborgs slott i december 1340. Idag finns en staty, rest 1882, av Ebbesen framför Randers' rådhus.

När Valdemar Atterdag åter kunde samla riket 1350 blev staden ytterligare befäst och benämndes ofta Randersborg. Den missnöjda adeln kunde dock erövra staden 1357 men 1359 slog Valdemar tillbaka.

1534 utbröt ett bondeuppror under ledning av Skipper Clement. Bönderna försökte inta staden men blev tillbakaslagna. Under Kristian III:s tid anlades en vallgrav runt hela staden. Efter reformation blev det tidigare gråbrödraklostret ombyggt till residens till drottning Dorothea och bytte namn till Dronningborg slott. Dronningborg revs 1721.

År 1752 flyttade två judar till staden, Jacob Wullf och Nathan Hartvig. I mitten av 1800-talet bodde 200 judar i staden och de hade egen synagoga. Därefter inleddes en nedgång genom integration eller avflyttning till Köpenhamn. Till slut fanns det inte tillräckligt många judiska män för att fira sabbat och 1937 revs synagogan. Kvar finns dock den judiska begravningsplatsen. Randers kloster blev ett hospital i mitten av 1500-talet när Helligåndsklostret lades ned efter reformationen. Nu används byggnaden som vårdhem. Av det gamla klostret återstår endast Helligåndshuset från 1480-talet. I närheten ligger Sankt Mortens kyrka, byggd i gotisk stil, från 1400-talet. Houmeden är Randers centrala gågata. Randers' rådhus byggdes 1778 och ligger vid Rådhustorvet. På 1930-talet flyttades hela byggnaden 3 meter för att bredda gatan. Framför rådhuset står statyn av Niels Ebbesen, rest 1882.

Randers var en gång berömt för sin hästhandel men hästhandeln upphörde i slutet av 1950-talet. Till minne den restes 1969 statyn Den jyske hingst av Helen Schou. I Kulturhuset ligger Kulturhistorisk Museum Randers samt Randers Kunstmuseum.

Vid Slodspladsen finns tillfälle till shopping. Här låg det gråbrödrakloster från medeltiden som togs över av kronan efter reformationen. Då gjordes klostret om till ett slott, Dronningborg slott, som revs på 1700-talet.
Niels Ebbesens hus byggdes 1643. Enligt legenden var det på denna plats som Niels Ebbesen mördade greve Gerhard 1340 och fönstret på andra våningen måste alltid stå öppet för att inte grevens spöke ska låta Randers hemsökas av olyckor.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, oktober 22, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)