Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 19 oktober 2009

Tyringe.

Tyringe är en tätort i Hässleholms kommun i Skåne län.
Namnet Tyringe betyder "tyringarnas boplats" och tyringarna var ättlingar efter någon Ture. Samhället har vuxit fram ur en liten by förlagd kring gästgivaregården och har mycket gamla anor. Exempelvis nämns Tyringe i skrift redan 1353; det är i väpnaren Alexander Jensöns skötebrev. Byn bestod under 1600-talet av fyra hemman, gårdarna nr 1 Tyringe mölla, nr 2, nr 3 Gästgivaregården och nr 4. Gårdarnas ägare var enligt 1723 års jordebok kronobönder. Längre fram på 1700-talet fick de friköp på sina gårdar och blev skattebönder. Det fanns dessutom ett ryttartorp och två gatehus. År 1750 var byns invånarantal 25 personer. År 1850 hade antalet invånare stigit till 57 och det fanns nio gatehus. Tyringe stationssamhälle, beläget i Västra Göinge härad, dåvarande Kristianstads län, uppstod vid den år 1875 invigda Helsingborg-Hässleholm järnväg (HHJ). Tyringe blev som kurort mycket berömt redan i början på 1900-talet genom tillkomsten av Tyringe sanatorium och badanstalt, radiumkällan, samt flera andra hotell, pensionat och vilohem. Detta och metallindustrins starka frammarsch satte fart på utvecklingen och 1928 blev Tyringe municipalsamhälle inom Finja och Västra Torups kommuner. År 1952 bildades Tyringe kommun genom sammanslagning av Finja, Hörja, Matteröds, Röke och Västra Torups kommuner. År 1971 upplöstes Tyringe municipalsamhälle (ett av de fyra sista i Sverige) och 1974 uppgick Tyringe kommun i Hässleholms kommun.
Tyringe kommunvapen fastställdes av Kungl. Maj:t den 19 december 1958: "I grönt fält ett femtandat skärhjul av silver och däröver en ginstam av silver, belagd med ett björklöv mellan två ax, alla gröna". Skärhjulet är en symbol för Tyringes verktygsindustri och de fem skärbladen symboliserar de fem socknar som ingick i storkommunen. Björklövet symboliserar träindustrin och vegetationen medan axen hänsyftar på jordbruket.

Upplagd av Bengt kl. måndag, oktober 19, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)