Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 8 april 2010

Ribe. (Danmark)

Ribe, stad på sydvästra Jylland i Danmark, som ligger 7,5 km söder om ån Konge Å (äldre stavning: Kongeaa); 9 881 invånare (2003).

Staden, som brukar räknas som den allra äldsta staden i Danmark, grundades cirka 710 e.Kr. Den är belägen vid ån Ribe Å (äldre stavning: Ribeaa), 5,5 km från Nordsjön, på en slätt, som mot havet övergår i ett bördigt marskland, ofta utsatt för översvämningar.
Ribe har gammaldags prägel med många smala, slingrande gator och märkliga och vackra korsvirkeshus. Staden har vidare ett gammalt hotell vid domkyrkan i korsvirke, ett stiftsmuseum och ett gymnasium, Ribe katedralskola, vars historia med säkerhet går tillbaka åtminstone till år 1145.

Bland offentliga byggnader i staden är Ribe domkyrka, Vor Frue kirke, den främsta och den är en av Danmarks största och vackraste domkyrkor. Den är huvudsakligen uppförd tuffsten i romansk stil 1125-1160 med senare tillbyggnader i tegel och fullständigt restaurerad 1883-1904 av arkitekten H.C. Amberg. På nordvästra sidan har kyrkan ett väldigt fyrkantigt tegeltorn Ribe tårn eller Borgertårn, som är 46,5 meter högt som byggdes på 1300-talet som vakt- och stormklocketorn. Vid restaureringen återuppbyggdes av granit och tuff vid sydvästra sidan Mariatornet, som jämnats med jorden på 1700-talet; det är 50 meter högt.

I Ribe finns även ett bevarat dominikanerkloster, som också är Danmarks äldsta klosterbyggnad, Svartbrödraklostret, vilket restaurerades på 1920-talet. Klosterkyrkan Sankte Catharinæ Kirke är också bevarad. Minnesmärken restes över Hans Krüger 1884 och Anders Sørensen Vedel 1902. I Ribe uppfördes omkring år 850 den andra i ordningen av landets kyrkor, varjämte biskopssätet (sedan 948) är det äldsta näst Slesvigs (alltså det äldsta i Danmark inom dagens gränser).

På 1000- och 1100-talen var Ribe en blomstrande handelsstad, som idkade sjöfart på Västeuropa och under hela medeltiden i betydelse kom näst efter Roskilde. Ribe hade då sex kyrkor och fyra kloster samt ett av kung Niels på 1100-talet byggt slott, Riberhus, där kungarna ofta residerade. År 1269 fick Ribe en stadslag, den för sin stränghet bekanta Riberret.

Under reformationen började Ribe avtyna, och sedan tillstötte flera större eldsvådor och översvämningar och på 1600-talet tre fientliga överfall. Genom det sista av dessa (1659) ödelades Riberhus och av det återstår nu endast ruiner. I Ribe dog Kristofer I 1259 och 1330 ingick Kristofer II där en förlikning med greve Gert av Holstein. 1460 utfärdade Kristian I också i Ribe de så kallade "landsprivilegierna" till ridderskapen i Schleswig och Holstein.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, april 08, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)