Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 2 april 2010

Spanar i rymden efter domedagen.

I katastroffilmer händer det att jorden är på väg att träffas av en enorm asteroid som hotar att slå ut allt liv.
Risken finns i verkligheten.
Därför spanar astronomerna hela tiden ut i rymden för att upptäcka alla hot mot vår civilisation.
Faktum är att jorden bombarderas av rymdgrus varje dag. Men då handlar nästan uteslutande om småsten som brinner upp i atmosfären, och som på sin höjd märks i form av stjärnfall.
Men. Omkring var 100:e år träffas jorden av asteroider större än 50 meter. Och så stora stenar kan orsaka extremt stor skada om de träffar bebyggt område.
Senast jorden träffades av en sådan var 1908 i Sibirien. Ögonvittnen berättar att himlen brann och om människor som slungades till marken tiotals mil från nedslagsplatsen.
Dödade dinosaurierna
Den gången handlade det om en sten på kanske 60 meter i diameter. Tänk då vad ett stenblock på en kilometer eller mer skulle kunna göra.
– Då blir det nästan inte någonting kvar, säger Claes-Ingvar Lagerkvist, professor i astronomi vid Uppsala universitet.
Det var sannolikt en sådan jättebumling som raderade ut dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.
– Det som händer är att det slås upp så mycket stoft i atmosfären att hela klimatet förändras. Det slår ut arterna, säger Asta Pellinen-Wannberg, professor vid Institutet för rymdfysik i Umeå.
Nasa spanar
Risken för en så stor kollision den närmaste tiden är dock extremt liten. Det händer i genomsnitt en gång på 100 miljoner år. De förödande konsekvenserna gör dock ändå att forskarna föredrar att ha koll på rymdstenarna.
Vid den amerikanska rymdmyndigheten Nasa finns en speciell avdelning – NEO – som har till uppgift att upptäcka och spåra himlakroppar på väg mot oss.
En av de farligaste asteroider som NEO har koll på just nu heter Apophis. Det är en 270 meter stor klump som riskerar att krocka med jorden den 13 april 2036. Konsekvenserna av det skulle bli en smäll som motsvarar 65 000 Hiroshimabomber.
De senaste beräkningarna tyder emellertid på att den kommer passera förbi jordklotet. Enligt NEO är risken att den träffar en på 233 000.
"Dålig idé att spränga"
Frågan är om det över huvud taget går att göra något om det kommer en stor asteroid på kollisionskurs med gamla moder jord. I filmerna är det inte ovanligt att man försöker skjuta sönder fienden.
– Men det tror jag inte är någon bra idé. I teorin är det nog möjligt, men risken är väl att man klyver den och får två stora smällar istället för en, säger Claes-Ingvar Lagerkvist.
Han tror i så fall mer på att försöka undvika kollision genom att ändra asteroidens bana.
– Man kan försöka sätta på en liten motor på den. Men då måste man känna till den ganska långt i förväg så man hinner räkna ut hur man ska göra.



Floyd Red Crow Westerman ifrån Hopifolket pratar om att vi har glömt bort instruktionerna om hur vi lever på jorden och om vi inte lär oss att leva ett andligt liv med jorden kommer du troligen inte att klara dig."Ni bör lära er att plantera saker, det är den första förbindelselänken.""Ni bör behandla allt som ande, inse att vi alla är en enda familj."Det här är stora visdoms ord som ligger rätt i tiden nu med de stora förändringar som är på gång; förutsagda kriser, global uppvärmning, den globala konspirationen NWO, 2012 och mänsklighetens uppvaknande.

Inga kommentarer: